Maria. En bok om kärlek/37
| ← XXXVI. |
|
XXXVIII. → |
XXXVII.
Marias prakt? Hvar kom den ifrån?
Jag ser denna fråga teckna sig dels med bekymmer, dels med illa dold illvilja på de lyssnande läsarnes ansigten.
Det vore ju en småsak att gifva de nyfikna frågande bot för sot. Jag kunde t. ex. säga, att Maria hade fått ärfva en rik onkel i Australien, eller att hon hade vunnit på lotteri. Eller också kunde jag ju tala om, att hon hade kommit med på finansbudgeten — något hon helt säkert förtjänat bättre än flertalet af de damer, hvilka staten underhåller i diktens intresse, fastän de aldrig inlagt hälften så stor förtjänst om poesin som Maria.
Jag föredrager emellertid att lämna läsaren i okunnighet om Marias ekonomiska ställning, hvilken är en fullständig privatsak. För mig må de gärna tro, att hon stal eller på andra brottsliga vägar skaffade sig mynt. Eller också — detta är en hemställan till den välvilliga läsaren — kan man ju tänka sig, att Maria möjligtvis, nu när hon blifvit äldre, fick mera nålpängar af sina förmögna, men förut tämligen sparsamma föräldrar.