Maria. En bok om kärlek/62

← LXI.

[ 157 ]

LXII.

Det är någon, som bakifrån rycker mig i rockärmen. Jag sitter med Maria i knät och säger förargad: »Hvem vågar att störa?«

Men en stämma hviskar: »Jag kommer som en deputation från läsarne. Er bok, som i början var förfärlig, har småningom kommit in på en bättre väg. Det fins till och med några ibland oss, som fått tårar i ögonen. Men vi äro ändå rädda, att den till sist skall afvika från dygdens stig. För Guds skull: Ni tänker väl gifta er med Maria? Kom ihåg, att ni har tagit henne från hennes fästman, som hade idel hederliga afsigter?«

[ 158 ]Min stränga censorska, var utan fruktan. Maria, säg den snälla frun, at hon inte behöfver göra sig samvete af att lämna oss allena.