ur länge man i Grönlands isfält letat,
Så knep man sig en notabilitet.
Om han uti Allfaders käppknapp setat,
Det vet man väl ej än med säkerhet.
I Danmark tros, att blocket blifvit petadt
Ur magen på vår rullande planet.
De lärde tvista må, om hur och hvadan,
Det säkra är, att den kom hit med Gladan.
Det är väl i sin ordning att j veten
Med hvilken fröjd hans ankomst här förnams.
I procession han drogs af menigheten,
Och fast hans skick var stilla som ett lams,
Han myror satt de lärde i planeten:
Om hvar den setat, komma de ej sams;
Men striden pågår käckt, och ändamålet
Är vunnet strax, blott man får rätt på hålet.
Jag väl har hört, att man kan stenar tukta;
Men att bekänna kort ej denna vill.
De professorer gå hvar dag och lukta
Om han hör Tellus eller Luna till.
Det fins betänksamt folk, som börjar frukta
Att de sig låtit narra i April;
Och är det så, så må de sig ursaka
Och lägga honom, der han låg, tillbaka.
Åt vetenskapen är han dock af norden
Ur polens grafhvalf undan döden frälst,
Och som han är tillräckligt gammal vorden,
Bör han väl få ett rum bland Femti-äldst.
Ett faktum är, att han nu tillhör jorden,
Och han må se’n bedömas hur som helst,
Så tror jag, att min sats ändå är rigtig,
Att han är lika tung, som han är vigtig.
