Min födelsedag förtjänar att jag
ett tacksamhetsljud
till himmelen sänder att prisa min Gud,
som skapat mig väl,
att jag av hans händer fått lemmar och själ.
Av skaparen byggd i moderlivets skygd
jag fången än låg
med öron ej hörde, med ögon ej såg.
Min boning var trång,
jag stundom mig rörde att slippa mitt tvång.
Vid tidens förlopp bröts fängelset opp.
Gud förde mig ut,
på trängsel och mörker var lyckligen slut.
Då skådade jag
folk, byar och kyrkor vid himmelens dag.
Jag kunde ändå platt intet förstå.
Med jämmerlig röst
jag tiggde mig föda av däggande bröst
För skötsel och ans
och uppfostrans möda belöning ej fanns.
