Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Christofer Lejonkrona

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Erik Benzelius
Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor
av Bror Emil Hildebrand

Christofer Lejonkrona
Fabian Wrede  →


[ 78 ]

CHRISTOFER LEJONKRONA.

Födelseår obekant. Envoyé Extraordinaire vid Engelska Hofvet. Död i London d. 8 April 1710.

1.

Åts. Utan inskrift. Bröstbilden, h. s., i mantelveck. Vid kanten: paris 1685. — Under axeln inristadt: R. Faltz.

Fråns. CVM TEMPORE FRVCTVS. Ett vexande lagerträd med blomknoppar. I fonden synas berg med en ruin samt en stad. — I afskärn.: R. Faltz. 1685.

Diam. 22 lin. (21 storl.). Gjuten 1685 af Raim. Faltz i Paris, der Lejonkrona då uppehöll sig. Frånsidan afser förmodligen den ännu unga ädlingens vackra skaldeanlag. — K. Mk. i bly bronzerad; B-n i bronz, förträffligt gjuten; Upsala Universitets Myntkab. i silfver.

[ 79 ]

2.

Åts. CHRISTOPH. LEYONCRONA. S: R: M: S: A. SECRET: Hufvudet, h. s. — Nederst: r. faltz.

Fråns. CREVIT. IN. ADVERSIS. En korallbuske uppskjutande ur hafssvallet. I afskärn.: 1688.

Diam. 11 lin. (8 storl.). Grav. af R. Faltz 1688. Lejoncrona, som vid denna tid var Sekreterare i K. Maj:ts Kansli, befann sig i bekymmersamma omständigheter, derigenom att fadren (Drottning Christinas adlade Hofskräddare) året förut aflidit med så stora skulder, att hans efterlemnade egendom måst upplåtas åt kreditorerna. Sällsynt. — K. Mk. i tenn; B-n i bly.

3.

Åts. CHRISTOPHORVS. LEYONCROXA. (En rosett). Hufvudet, h. s.

Fråns. LABITVR. ET. LABETVR. En ström kastar sig utför klippor i hafvet.

Diam. 1812 lin. (17 storl.). Förträffligt gjuten, i England, sannolikt i anledning af Lejoncronas död 1710. — K. Mk. o. B-n i silfver.

Lejoncrona väckte i ungdomen uppseende genom vackra poetiska anlag. Han har dock föga kunnat inverka på Svenska litteraturen, alldenstund hans skrifter, med undantag af ett tryckt sorgeqväde, endast äro kända af handskrifter förvarade i Palmsköldska samlingarne på Upsala Universitets bibliothek. Hans embetsmannaverksamhet har lika litet efterlemnat spår i historien. Man måste dock antaga att han egt diplomatisk skicklighet, då han i nio år bibehölls som Sveriges sändebud på en så vigtig plats som den vid Engelska hofvet.