Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Urban Hiärne

URBAN HIÄRNE.

Född d. 20 Dec. 1641. Med. D:r.; Förste Archiater; Præses i K. CoUegium Medicum; v. President i K. Bergs Collegium, med Landshöfdings titel vid afskedstagandet. Död d. 22 Mars 1724.

Åts. VRB. HIÄRNE M. D. SOC. REG. ANGL. Bröstbilden, h. s., med mantelveck. — Nedanför: A Karlsten.

Fråns. VIVITUR INGENIO. En på marken liggande dödskalle, hvaröfver grenar af lager utbreda sig; genom högra ögonhålan framkryper en orm. Den grönskande lagern bestrålas af solen och begjutes af regn från ett moln, i hvilket man ser Tott-familjens vapensköld. På fältet läses: Gott und Tott. I afskärn.: 1682.

Diam. 1112 lin. (9 stor!.). Grav. af Arv. Karlsten 1682. Hiärne var den förste bland Svenskar, som blifvit Ledamot af Engelska Wetenskaps Societeten. Han hade varit Läkare hos Riksrådet Grefve Clas Tett († 1674), som beredde honom tillfälle att flera år vistas utrikes och i öfrigt blef hans välgörare. Häraf förklaras, hvarföre Totts namn och vapen fått plats på denna och nästföljande minnespenning. Sällsynt. — K. Mk. o. B-n i silfver. I K. Mk. fins äfven ett brakteatafslag i silfver af Åtsidans stamp.

2.

Åts. VRB. HIÄRNE. S. R. SVE. ARCHIAT. PRIM. Bröstbilden som på N:o 1. — Derunder: ak (sammanbundna).

Fråns. I det närmaste lika med Frånsidan på N:o 1, men i afskärn.: 1702.

Diam. 14 lin. (1112 storl.). Grav. af Arv. Karlsten 1702. Frånsidans stamp är sprängd. Sällsynt. — K. Mk. o. B-n i silfver.

[ Onumr. plansch [7] ]

[ 101 ]

3.

Åts. URB. HIÄRNE PR. ARCHIAT. REG. SV. Bröstbilden, h. s., kopierad efter N:o 2.

[ 102 ] Fråns. DIMOVET UMBRAM CONDITA LUSTRAT. Solguden sittande på ett berg med lyran i armen. Vid sidan syns en gruföppning med vindspel och stege; nedanför en framspringande källa. I afskärn.: medicus poeta mineralogus ob. mdccxxiv. — På berget: l. a.

Diam. 1012 lin. (7 storl.). Grav. af Fru Lea Ahlborn född Lundgren. (St. på K. Myntet). Slagen af Svenska Akademien 1856. — K. Mk. o. B-n i silfver.

Hiärne väckte redan under studentåren uppseende genom ovanliga skaldegåfvor. Som Läkare åtnjöt han stort förtroende af Konung Carl XI, hvilken han vårdade under dess sista sjukdom, och andra samtida. Läkemedel, af honom uppfunna, hafva fortfarande begagnats intill vår tid. Han var derjemte kemist, mineralog, skald, språkkännare, samt förenade med sin mångsidiga lärdom stor praktisk skicklighet och företagsamhet. Hans undersökning af mineralvattnet vid Medevi gaf anledning till anläggande af denna vidtberömda och ännu flitigt besökta helsobrunn. Som medlem af en kommission för undersökning af det bekanta trolldomsväsendet, lyckades han skingra det vidskepelsens mörker, hvilket gifvit upphof och framfart åt denna fantasisjukdom. Bergsvetenskapen befrämjades genom hans undersökningar och utgifna skrifter. Snille och kraft röja sig i alla hans företag och i mer än ett afseende stod han framom sin tid.