Näcken han spelar

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Necken, han spelar på böljan den blå
av Okänd
Ur Ny Visbok af B. C., 1893, som anger att den sjungs till en Italiensk melodi. Åter publicerad i Visbok, 1923 och Lennart Kjellgren, Visor från farfars tid, LT pocket, 1973


Necken.

Necken, han spelar på böljan den blå,
Ljuft är att höra derpå!
Hafvets små elfvor i ringdans gå,
Och stjernorna tindra också.
Men Necken, när han emot himlen ser,
Slår han sitt öga ner;
Ty bland de stjernor, som tindra der,
Freja ej mot honom ler.

Större än jordlifvets sorg är hans —
Bruden, han sökte, ej fans.
Slocknen, i stjernor, och döljen er glans!
I tärnor! Gån icke till dans!
Necken, vid harpan, för berg och dal
Sjunger om kärleksqval,
Gömmer sig sedan i grönan sal,
Slutar så elfkungens bal.