Natten i Bleking (Sommelius)
| ← Våren |
|
Vid Vettern → |
Natten i Bleking.
Frisk är stormens vilda susning
I den svala lund;
Doft hörs vattenfallets brusning
Der i aftonstund.
Månan på ett åskmoln simmar,
Som en verld i brand:
Blixten som ett eldsvärd glimmar
I en blodröd hand.
Mellan tufvor rinner bäcken
Utför kullars bädd,
Ringlande på blomstertäcken
Ned till hafvets brädd.
Trasten slår, en Filomela
Drillar tjust och öm,
Elfvor dansa, näckar spela
Uti skog och ström.
Liljan lutar sig mot klippan,
Sorgsen, blek om kind;
Ljuft förstulet suckar sippan,
Kysst af flygtig vind.
Fjäriln hos sin ros har domnat,
Söfd af källors sång;
Och den rädda haren somnat,
Trött af dagens språng.
Perldagg som juveler glindrar
I en myrtenkrans;
I hvar droppes spegel tindrar
Någon stjernas glans.
Men mitt hjerta, det är öde
Som ett utrymdt slott,
All min sällhet hos de döde,
Jag en skugga blott.