Notis om fragment av den äldre Vestgötalagen
|
| Notis i Frey 1847. Utan egen titel i originalet. |
De fleste af Freys läsare hafva utan tvifvel uti våra större politiska dagblad för någon tid sedan sett en kort notis om det interessanta fynd af fragmenter af Norsk fornlitteratur, som nyligen blifvit gjordt i Norska Riksarchivet. Härom har nu en lika lärd och utförlig som interessant underrättelse blifvit offentliggjord af den af Nordisk språkforskning och fornlitteratur högst förtjente Prof. P. A. Munch i Christiania och den med detta år började Tidskrift for norsk Videnskab og Litteratur udg. af Ch. C. A. Lange. Utrymmet tillåter oss icke att här införa något längre utdrag ur nämnda afhandling; må det vara nog att nämna, att de funna membranfragmenterna visa sig hafva tillhört öfver 50 pergaments-codices, till större delen förut okända eller åtminstone äldre än de hittills bekanta. Fragmenterna äro dels skrifna på Fornnordiska språket (Lagböcker, Sagor), dels på Latin (Legender, Klosterskrifter). De förra röra för det mesta Norge och Island, men ibland dem förekommer äfven ett svenskt, och det är om detta, som vi här, med Prof. Munchs ord, vilje lemna våra läsare närmare underrättelse:
”Ett Duodes-blad af en Codex af den äldre Vestgöta-Lagen insändt från Thelemarken 1638" (såsom rygginhäftning för fogde-räkenskaper).
”Det innefattar slutet af Retlosæbalken och början af Jorda-balken. Då såväl rättskrifningen här långt mera närmar sig till det, som man måste se för det äldsta och riktigaste, än uti Cod. A i Collins och Schlyters upplaga (t. ex. iarðar, icke iorðær, infinitiverna på a i st. för på æ o. s. v.), som ock sjelfva skriftdragen hafva ett mera antikt utseende, än det facsimile, som af Cod. A af dem meddelas, så lär man med fog kunna antaga att fragmentet är åtminstone 50—70 år äldre än denna, troligen kort efter 1281 skrifna, Codex, och sålunda samtidigt med Askell (Äskil) Lagman sjelf. Man kan derföre med skäl förklara fragmentet för den äldsta hittills bekanta lemning af Svensk bokskrift, och det är således af utomordentligen stort värde. Märkligt är, att på flere ställen finnas Anglosaxiska f (liknande Digamma æol.), hvilka eljest blott förekomma i Norska och Isländska codices. Detta, samt då man tillika här och der finner diftonger, som annars icke äro allmänna i äldre Svenska, får man väl dels tillskrifva Vestergötlands grannskap till och närmare förbindelsem ed Norge, synnerligen just i början af det 13:de årh., dels väl äfven sjelfva språklemningens egen höga ålder; ty engång måste ju också diftonger hafva varit allmänna i fornsvenskan, och ju äldre språkqvarlefvorna äro, desto mera närma de sig en sådan språkets period. Fragmentet är både så litet och derjemte så märkeligt, att vi här meddele allt, som deraf kan läsas.” — För att sätta våra läsare i stånd att sjelfve göra jemförelsen, införes här det motsvarande stycket utur Collins och Schlyters Vestgötalag:
|
Fragmentet:
|
Collins och Schlyters upplaga: |
|
. . . . lv. en eig far aflestir . en þet är sex öra firi hest . halfua marc firi oxa . oc sva firi . . far han aflestir af . gialde ecki veta firi vargh . Læggr ᛘ (= maðr) fä sitt aðrum in til gazlv . eig ma þet fä tapaz af þeim er uið tacr . annat tveggja með stvld . ällar með rani nv ma[1] bonda costr (ursprungl. fä, men detta är understruket och costr öfverskrifvet med samma hand) þess er uið tacr . Varða með tacnir . Atr skal han gialda . leggi fram þ . . er . . . . tvlptar eið at h . . . . mera hans fä at gezlu . . h . . . . ir fram lagath. |
12. . . [firi wangöms]lö . æn eig
far aflæstir af . þæt ær . sex öræ firi
hæst . halfmark firi oxa ok hors
far han aflæstir gialdi iki firi vargh.
13. Læggær maþær manni fæ sit
in til gætslu . þa ma þæt fæ eigh
tapas af þem uiþ takar hwærtti
mæþ styld ællær mæþ rani num
bondæ . þæs fæ ær uiþr takær |
|
Här byriaz iarðar bolcr. F . . erv fang iarðar Ein er erfð . Annar er heimgierþ svnar Þriðia er hemfvld dottr. Fjorða är køp . Fimta er skøtning køpa skal til taka . Tua af þess hendi er iorð sell umfärðr varða . Tva af hins hendi är värði . varða . þeir allir taka i . . . . . . . |
1. Fæm æru fang iorþær . Et ær arvær . Annæt ær . hemgæf sunær . Þriþiæ ær hemfylgð . dottor . Fiærþæ ær köp . Fæmtæ ær skötning. 2. Köpe skal taka at þæs hænde ær iord sæl umfærd at varþæ . ok han tua af hændi værþi at værþæ . þer allir skulu takæ i [hand baþvm þem þa ær ok köpfæstum bundit. etc.] |
- ↑ Här kan det meningslösa stället: rani num bondæ i den nyaste upplagan af den äldre Vestg.—L. Retlosæ B. Cap. 13 blifva rättadt.
Not. af Prof. Munch.