Notiser om typografiska sällsyntheter och medeltids-handskrifter på Universitets-bibliotheket i Helsingfors (1865)
|
| Källa: Öfversigt af Finska vetenskaps-societetens förhandlingar, VII, 1864-1865, s. 159-172. Helsingfors 1865. |
Öfver tjuguett år äro redan förflutna, sedan aflidne Docenten i historien Doktor E. GRÖNBLAD, sysselsatt att ordna och förteckna Kejs. Senatens för Finland äldre arkiv, gjorde den upptäckt, att de permer, som derstädes funnos anbragta omkring räkenskapshäften och andra officiella handlingar, bestodo af dels handskrifna dels tryckta pergamentsblad, som tycktes vara qvarlefvor af fordom vid den katholska gudstjensten använda handböcker, stundom äfven bokfragmenter af annat innehåll, samt genom likheter i handstilar eller typer gifva förhoppning, att af dessa spridda blad skulle kunna sammanbringas fullständigare eller måhända hela verk. Härom lemnade Grönblad allmänheten underrättelse i inledningen till en under titeln ”Tvenne Medeltidshandlingar” i tidskriften Suomi för 1846 införd uppsats, jemte det han tydliggjorde, att de med pergamentsomslagen försedda räkenskaperna och öfriga akter, — hvilka under Finlands svenska tid blefvo efterhand öfverskickade af embetsmyndigheterna härstädes till Stockholm, men efter fredslutet i Fredrikshamn, jemte andra Finland rörande officiella handlingar, utlemnades från Sverige för finska statsarkivets räkning, — hafva erhållit dessa permer af bladen i söndertagna böcker från de vid reformationstiden sköflade kloster- och kyrkobibliothekerna i vårt land. År 1851 publicerade samme man i n:o 8 af ”Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning” en ny notis om de ifrågavarande: pergamentsbladens innehåll. Denna notis har gifvit första upphofvet åt ett ogrundadt rykte, som från i Sverige utkommande tidningar spridde sig till engelska och tyska vetenskapliga tidskrifter och sålunda gjorde sin rund kring den lärda verlden, hvilket rykte förmälte om palimpsestcodices med klassisk litteratur, hvilka skulle hafva blifvit upptäckta i Helsingfors. Grönblad har likväl ej i sin uppsats yttrat ett ord om palimpsester, likasom han der ej heller utsagt någon förmodan om fynd af okända delar af den klassiska litteraturen: men han säger verkligen, att han jemte åtskilligt till romerska rätten hörande anträffat äfven andra fragmenter af den klassiska forntidens skrifter, och nämner tvenne romerska författare. Ett par år sednare, efter det Grönblad hade afslutat det honom af Styrelsen lemnade uppdrag att ordna och katalogisera den äldre delen af Senatsarkivet, blefvo de då ifrån de häften, hvilkas omslag de utgjort, afskilda membranerna förflyttade, såsom gåfva, till Universitetsbibliotheket. Förut under sin verksamhet på Senatsarkivet upptagen förnämligast af det åliggande, han der egentligen hade att utföra, eller ock af sina forskningar i Finlands historia, var Grönblad äfven sedermera hindrad att åt membranernas ordnande och granskning uppoffra all dertill erforderlig tid; men såvidt utländska resor, litterära arbeten, akademiska föreläsningar och andra göromål det medgåfvo, egnade han dock åt denna kyrko- och klosterlitteratur sm utmärkta arbetsflit och stora sakkunskap, till dess en långvarig sjuklighet inställde sig och förkortade hans lif. Derförinnan hade han med utomordentlig noggrannhet icke blott ordnat, utan äfven i efterlemnade vidlyftiga anteckningar beskrifvit samt till och med — hvilket är fallet med vissa svårlästa manuskripter — afskrifvit en del af denna litteratur, under det han deremot ännu skänkt så föga uppmärksamhet åt en annan, för framtiden sparad del af densamma, att han på tillfrågan fortfarande vidhöll, att af den romerska forntidens skrifter åtminstone den ena af tvenne i det förut offentliggjorda meddelandet särskildt omnämnda skulle förekomma i samlingen. Jag föranleddes af denna uppgift att nästförlidet är begynna en undersökning af dei en högst betydlig mängd ännu oordnade arken, då den man, genom hvars förtjenst et hela blifvit rädldadt, icke mera fanns qvar för att granska och iordningställa äfven denna återstående del. Men, såsom jag redam har antydt, min väntan att finna på klassiska manuskripter blef icke tillfredsställd, och emedan ingenting kunnat förkomma, måste jag slutligen inse, att den at Grönblad i Litteraturbladet meddelade notis var förhastad, och att han sedermera icke gifvit sig tid att för sig sjelf och för andra beriktiga det misstag, som den utmärkta forskarens säkra öga en gång — förmodligen medan permerna ännu qvarsutto på räkenskapsböckerna — hade begått. Emellertid har jag dock icke alldeles förgäfves sysslat med dessa membraner, utan bragt det förut ofullständigt ordnade i en bättre ordning och dervid träffat på ett och annat, som förtjenar omtalas.
Massan af membraner är mycket stor. Grönblad säger i Suomi, att omkring 6000 häften i Senatsarkivet hade sådana pPermer, och dessa bestodo, såsom omslag för tjocka häften, af dubbla eller flerdubbla sammansydda pergamentsblad, hvarvid emellan pergamenten emellanåt voro till fyllnad instuckna pappersblad, jemte det att tryckta blad af papper stundom äfven funnos ytterst, så att fördenskull samlingen icke utgöres uteslutande af membraner. Dit hör åtskilligt, som jag dock ej haft tålamod och tid att bringa i någon ordning, utan har jag, hvad detta beträffar, nöjt mig med att öfvertyga mig, att dessa pergamentsblad äro handskrifna och allesamman fragmenter af missaler eller annan religiös litteratur. Åt annat har jag deremot egnat en så mycket större omsorg. Men då jag nu går att korteligen redogöra för såväl de af Grönblad sjelf uttydda fynd, om hvilka ingenting fullständigare härförimnan blifvit publiceradt, som resultaten af mina egna undersökningar, blir det, i förhållande till myckenheten af bokexemplar, af hvilka fragmenter finnas, ganska få titlar, som jag kan anföra. Ty de af Grönblad hopsamlade, ordnade och beskrifna verk bilda stora massor af ark, men äro icke många, och för det mesta har jag nödgats låta det bero vid att hafva sammanfört, så vidt detta icke befanns förut hafva skett, och för sig placerat de genom handstilens eller typernas och det yttre utseendets vittnesbörd, jemfördt med innehållets, tillsammanhörande bladen utan att hafva kunnat anteckna den icke bevarade titeln för ett sådant, vanligtvis kyrkligt, arbete. Måhända skall efter mig någon annan, som intresserar sig för denna sak, blifva i tillfälle att vid anställd jemförelse med fullständiga tryckta exemplar af medeltidsverk bestämma till sina titlar sådana bokfragmenter. Före mig har Musikdirektör K. LAGT sysselsatt sig med ett större antal missalers, breviariers och andra kyrkliga handböckers lemningar, för att taga kännedom om de derstädes förekommande musiknoter.
I Finska Vetenskaps-Societeten har Statsrådet PIPPING långt härförinnan, d. 5 Februari 1844, — såsom Öfversigten af Societetens Förhandlingar utvisa, — anmält fyndet af ett dittills okändt arbete med titeln: Manuale seu exequiale secundum ritum ac consuetudinem alme ecclesie Aboensis, tryckt i 4:o på pergament år 1522 och, enligt förmodan, på Biskop Brasks tryckeri i Söderköping, hvilken vid tiden för katholicismens fall i norden tillärnade handbok för den finska kyrkan det lyckades Hr Statsrådet att upptäcka i de till Statsrådets påseende och bedömande af D:r: Grönblad öfverlemnade membraner, som funnos i Senatsarkivet, samt att deraf sammanmanställa ett exemplar, som är fullständigt. Tre mycket ofullständiga blefvo dessutom sedermera sammanbragta.
Grönblads i qvantitativt hänseende största och för dess fosterländska intresses skull vigtigaste fynd, på hvars utredning och iordningsställande han nedlade en långvarig möda, har redan några gånger blifvit omtaladt i tryck. Jag menar upptäckten af Missale Ececlesie Aboensis, utkommet på föranstaltande af Biskop Konrad Bitze år 1488 i Lübeck hos boktryckaren Bartholomeus Gothan i folioformat på pergament. Af detta särskildt för den finska kyrkans bruk inrättade missale ägde Universitetet före branden i Åbo ett exemplar; ett alldeles defekt på papper erhölls sedermera från Kangasala kyrka. Ett på pergament har Kongl. Bibliotheket i Köpenhamn; ett exemplar finnes i Upsala och ett i Stockholm. Fem på pergament, af hvilka intet är fullkomligen komplett, men tre mer eller mindre närma sig fullständigheten, hopsamlades, ordnades och beskrefvos af Grönblad, jemte två, som äro mycket fragmentariska, och ett stort antal dessutom öfverskjutande membraner. I det fullständigaste exemplaret saknas ett blad af förspråket till missan, två af sjelfva missan och dessutom ett blad. Af det första bladet i boken och af ett annat, hvilka äfven felades, hafva nyligen fotografiska, efteråt kolorerade aftryck på papper blifvit hit förskaffade från Stockholm.
Likasom öfver detta arbete, äro äfven utförliga beskrifningar efterlemnade af Grönblad öfver trenne andra af honom sammanletade och ordnade tryckta missaler, hvilkas tillvaro på härvarande Universitets-bibliothek icke, mig veterligen, härförinnan blifvit på något sätt bekantgjord; neml. 1) Missale ecclesie Upsalensis, tryckt i Basel hos Jacobus de Pfortzheim 1513 i fol. på pergament, af hvilket sällsynta verk vårt Universitet nu således äfven äger ett, likväl icke fullständigt, exemplar, jemte en större mängd duplettark; — 2) ett äfvenledes och mycket mera ofullständigt Missale på pergament in folio, hvilket Grönblad på, såsom det tyckes, goda skäl, — nemligen emedan detsamma till sitt typografiska utseende, likasom till sin inre inrättning och fördelning befunnits likna Missale Aboense, — förmodar vara det hos Bartholom. Gothan 1 Lübeck 1487 tryckta Missale in usus ecclesie Strengnensis, hvaraf hittills endast ett exemplar, detta äfven defekt, uppgifvits existera, befintligt i Strengnäs domkyrka: — 3) ett af en betydligt större mängd ark, än det för Strengnäs stift utgifna, representeradt Missale in folio på pergament, som i Grönblads anteckningar blott kallas ”ett gammalt nordiskt, men obekant missale.” För hvilket nordiskt biskopsstift det har utkommit, blef således icke af honom utforskadt och har ej heller sedermera blifvit det.
Lagda i en annan afdelning af samlingen än den, som innehåller de af honom färdigordnade tryckta verk och manuskripter, och hvilken alla hans anteckningar gälla, har jag funnit på partier af fyra särskilda, dels af boktryckarkonstens uppfinnare Gutenberg, dels af Fust och Schöffer, dels af den sistnämnde efter Fusts död tryckta böcker. Väl förekomma icke på några ibland dessa ark uppgifterna om tryckningsår och ort samt boktryckare, men genom jemförelse med de notiser angående den typografiska konstens äldsta produkter, som anträffas i bibliografiska arbeten, har jag dock lyckats med säkerhet igenkänna och bestämma dessa inkunabelfragmenter. Hit höra:
1) det äldsta tryckta Psalterium, utgifvet på latin af Fust och Schöffer i Mainz år 1457. Likväl finnas endast 22, mer eller mindre illafarna och till en del fragmentariska blad af detta för sin typografiska skönhet berömda verk. Bladen äro, såsom i alla kända exemplar, af pergament. Det full ständigaste exemplaret, som förvaras i Wien, har 175 blad. — Likasom 1457 års psalterium uppgifves (jfr Eberts Bibliographisches Lexikon, n:o 18, 152) egentligen vara ett breviarium, som innehåller blott en del af Davids psalmer, men deremot tillika andra hymner, antifonier m. m., som äro tryckta med en annan, mindre stil än psalmerna, så befinnes det äfven förhålla sig med de ifrågavarande arken. Några af de på dem befintliga musiknoter äro handskrifna, men äfven detta öfverensstämmer med de bibliografiska beskrifningarne öfver samma psalterium, om hvilket Ebert bland annat nämner, att de bekanta exemplaren i någon mån äro sinsemellan olika, emedan man vid den offentliga gudstjensten, för hvars korsång detta praktverk varit bestämdt, på olika orter följt en afvikande ritus och derföre ofta har på sådana ställen, der rum erbjöd sig, infogat skrifna sångnoter. Förutom i formatet, götisk folio, i saknaden af paginanumrering, signaturer och kustoder och i antalet af 20 rader på sidan, der de större typerna blifvit använda och inga mellanrum lemnade, men af 23 eller 24 på full sida, der de mindre stilarne äro begagnade, ligger beviset äfven och framförallt i den fullkomliga likheten emellan bokstäfvernas både storlek och form samt kolorering med de afbildningar, som förekomma i bibliografiska arbeten, t. ex. på Tab. VII af de till Wetters ”Geschichte der Erfindung der Buchdruckerkunst” hörande ”Tafeln.”
2) 8 pergamentsblad, således blott en högst ringa del, af Johannis de Janua sive de Balbis Summa, qvae vocatur Catholicon, som utkom i Mainz från Gutenbergs tryckeri år 1460. Denna edition af ett omkring 1286 författadt och under medeltiden mycket värderadt glossarium var det första arbete, som Gutenberg tryckte efter sin process med Fust och skilsmessa från denne år 1455. Bevisen för de, stycken af ett glossarium innehållande, ganska illafarna åtta bladens Gutenbergska härkomst utgöras af de 66 raderna på de ej numrerade och med inga signaturer och kustoder försedda, i tvenne kolumner fördelade och i götiskt folioformat sig utsträckande sidorna, då deremot antalet af rader på sidan är ett annat i de öfriga gamla upplagorna af samma verk (jfr Ebert, n:o 10,736 fgg.), och vidare af bokstäfvernas utseende, som har den mest träffande likhet med afbildningarne på Tab. X af Wetters ”Tafeln” och vid sid. 82 af Fischers ”Essai sur les monumens typographiques de Gutenberg.”
3) ’’Liber sextus Decretalium Bonifacii VIII’’ med omgifvande glossae af Johannes Andree, tryckt in folio gothico på pergament, utan paginanumrering, signaturer och kustoder, i Mainz hos Schöffer år 1470, 1473 eller 1476; hvaraf 30 blad finnas, deribland både det första, med titeln och arbetets början, och det, som innehåller dess sista ord. På ett derpå följande, som saknas, hafva tryckeri, tryckningsort och tryckningsår varit angifna. De återstående trettio bladen, hvilka utgöra omkring en femtedel af boken, äro alla, förutom ett, mer eller mindre stympade på de omgifvande kommentariernas och de breda marginalernas bekostnad. Här stöder sig mitt antagande, att exemplaret härstammar från den Schöfferska officinen, på bibliografiska uppgifter om stilarne i de från det Fust-Schöfferska tryckeriet åren 1465, 1470, 1473 och 1476 utgifna upplagor af den s. k. Sextus Bonifacii. Men emedan dessa notiser, hvilka dock endast för editio princeps äro fullständiga, leda derhän, att glossae i denna 1465 års edition äro tryckta med eljest en men något mindre stilar än på de ifrågavarande bladen, hvarest stilarne för kommentarierna äro fullkomligt identiska med dem, som glossae uti den Schöfferska editio princeps af Justiniani Institutioner förete 1 facsimilia, likasom den af glossae omgifna texten på dessa blad är tryckt med fullkomligt samma typer, som i den nämnda 1468 års edition af Institutionerna, och hvarmed äfven 1462 års Bibel är tryckt (jfr Wetters Gesch. der Erfind. der Buchdruckerkunst p. 527 o. 530, äfvensom afbildningarne n:o 2 och 5 på Tab. IX och n:o 4 på Tab. X af Wetters Tafeln samt i Falkensteins Gesch. der Buchdruckerk. p. 143), så kan den ifrågavarande återstoden icke anses höra till editio princeps af Bonifacii Liber sextus, utan hör till någon af de andra efter Fusts död utkomna, jemväl sällsynta och dyrbara upplagorna; hvilket vinner ytterlig bekräftelse deraf, att, då i Eberts Bibliogr. Lex. titeln och begynnelseorden i editio princeps anföras med, såsom det synes, diplomatisk noggrannhet, här en liten skiljaktighet, under för öfrigt utmärkt likhet, visar sig genom två der icke angifna abbreviationer och ett ords fördelning på tvenne stafvelser.
4) 7 blad af papper, betydligt skadade, 1 götisk folio, utan paginanumrering och signaturer eller kustoder, af Clementis V:i Constitutiones med omgifvande kommentarier af Johannes Andree, tryckta i Mainz hos Schöffer 1467 eller 1471. Bladen innehålla påfliga dekretaler, och vid jemförelse med Corpus juris canonici har jag funnit det vara partier af Constitutiones Clementine. Dessa utkommo från Schöffers tryckeri de tvenne uppgifna åren, sedan editio princeps blifvit utgifven från samma officin under Fusts lifstid 1460. Att det fragmentariska exemplaret är denna officins alster, bör ej kunna betviflas vid en blick på de två slagen stilar, hvilka äro alldeles desamma som i de nyss beskrifna öfverlefvorna af Bonifacii Sextus, då deremot enahanda, af typernas storlek i glossae beroende, grund äfven här förhindrar fragmenternas hänförande till editio princeps (jfr Wetters Gesch. d. Erf. d. Buchdr. p. 519). De 7 bladen återstå af 65.
Utom redan omtalade tryckta skrifter finnas i samlingen flera andra tryckta bokfragmenter, dels af papper dels af pergament, till hvilka Grönblads skriftliga meddelanden ej sträcka sig, och hvilkas titlar det icke har lyckats mig att bestämma. På det otryckta första bladet af ett större antal pergamentsblad, som höra till ett och samma missale in folio gothico, läsas följande intressanta handskrifna ord, hvilkas abbreviationer här icke återgifvas: Præsens missale donavit Capelle omnium sanctorum in ecclesia Aboensi Venerandus in Christo pater Dominus Magnus Nicolai de Serkilax Episcopus Aboensis Anno Domini 1498. Detta missale, som således biskop Magnus Stjernkors förärade till det af honom, då han var domprost, vid Åbo kathedral inrättade Alla Helgons kapell, kan ej hafva blifvit ederadt för något inom Sveriges rike beläget biskopsstift, ty alla kända sådana tryckta böcker äro, likasom Missale Lundense, yngre än 1498 med undantag af Aboense och det ofvannämnda Strengnense. Då biskop Magnus gjorde denna sin föräring tio år efter det ett särskildt missale för den finska kyrkan redan var tryckt och begagnadt, synes det sannolikt, att hans gåfva föranleddes deraf, att den skänkta boken innehöll sådant, som icke fanns i Missale Aboense, men -kunde komma i fråga vid de religiösa förrättningarne i Alla Helgons kapell. Härvid leder sig tanken lätt till ett Missale Romanum, en så beskaffad handbok för den katholska verldens hufvudstad. Och det gifves ett igenkänningstecken, som kan anses förråda, att Magnus den tredjes gåfva var det år 1475 i Rom hos Udalricus Gallus utgifna Missale secundum consuetudinem romanæ curiæ, som är det äldsta tryckta missale näst efter ett en månad tidigare i Milano utkommet Missale Ambrosianum och en stor typografisk raritet, hvaraf Ebert i sitt Bibliogr. Lex. endast vet att omtala tvenne exemplar. Man upplyses nemligen i Panzers Annales typographici, II. p. 458, att detta äldsta Missale Romanum är ”sine signaturis, custodibus et paginarum numeris”, hvilken notis jag icke funnit meddelad om något annat missale, och i den defekta bok, hvarom fråga är, hvars öfrigblifna ark förutom några få äro fullständiga, visar sig intet spår af sådan signering. Äfven öfverensstämmer formatet, Men den bekräftelse, som innehållet borde lemna genom att röja bokens bestämmelse att användas i staden Rom, kan jag icke åberopa såsom tydlig och viss; hvarföre frågan må lemnas derhän. — Jag afhåller mig äfven från alla osäkra förmodanden om öfriga lemningar af tryckta böcker. Det är uppenbart, att deribland förekomma vördnadsvärda inkunabelfragmenter, men med anledning af innehåll, stilar och format, jemförda med hvarandra, tror jag icke något deraf kunna härledas från boktryckarkonstens faders eller konstens tvenne närmaste fortbildares officiner. Af det äldsta svenska trycket har jag icke upptäckt någonting. Af andeligt innehåll är allt detta öfriga, och mycket är det ej.
Jag kommer till manuskriptsamlingen. I Grönblads anteckningar äro dechiffrerade och afskrifna: 1) 8 pergamentsblad i 4:o, innehållande delar af ”Wadstena klosters reglor för bröder och systrar jemte Elucidarii förord”, och 2) diverse fragmenter af predikningar och andliga uppsatser i koncept, affattade dels på latin dels på svenska, ”både ifrån slutet af medeltiden och ifrån tidehvarfvet näst efter reformationens införande”, skrifna på papper och anträffade såsom fyllnad inom omslagen kring räkenskapshäften.
Till de återstoder af handskrifna böcker, alla utan undantag på pergament, med hvilkas undersökning och ordnande jag befattat mig, höra följande: 1) Hieronymi latinska öfversättning af Bibeln i flera exemplar, stundom med omgifvande kommentarier af Ambrosius och Augustinus, ett exemplar med prydliga initialmålningar. 2) Några blad af Augustinus de civitate Dei och helt litet af Chrysostomus. 3) En stor myckenhet ark, hörande till flera särskilda bokexemplar med påfliga dekretaler. De särskilda delarne af Corpus juris canonici, såväl Gratiani Decretum som Gregorii Decretales och Bonifacii Liber sextus samt Constitutiones Clementine, äro representerade genom handskrifter, som ofta äro med utmärkt omsorg textade och grannt utsirade, äfven prydda med väl gjorda initialmålningar, men vanligen mycket illafarna. 4) Fragmenter af olika exemplar af Corpus juris civilis romani, stycken af dels Institutionerna, dels Pandekterna, dels Codex, dels Novellæ, äfven de sistnämnda på latin. 5) Ett mindre antal blad af Summa artis notariæ af Rolandinus Passagerii ("erster Bearbeiter der Notariatskunst” enligt Wachlers Handb. d. Gesch. d. Litt. II. p. 424. 3 Umarbeit.). 6) 77 till en del defekta blad, hörande till fyra särskilda bokexemplar af ett universalhistoriskt arbete, som för gamla historien, hvars äldsta data i fragmenterna gå tillbaka till Cyrus, innehåller många utdrag ur romerska auktorer, såsom Cicero, Seneca, Curtius, Svetonius, Valerius Maximus, Macrobius, Orosius m. fl., och för medeltiden under förren åberopande af källorna sträcker sig ned till kejsar Fredrik den II:s tidehvarf. I medeltidens historia äro infogade flores (excerpter) af moraliskt och religiöst innehåll ur skrifter af Bernhard från Clairvaux, Hugo de S:o Victore, Richard de S:o Victore, Hugo de Folieto och andra högt ansedda denna tids skriftställare, hvilka excerpter tydligen höra till samma arbete och synas vara anförda såsom vackra prof på dessa mäns författarskap, på samma sätt som i det föregående till karakteriserande af Cicero ställen, hvilka icke innefatta några historiska notiser, finnas citerade ur filosofiska och andra skrifter af honom. Ett århundrade sednare än nyssnämnda medeltidsförfattare lefde den berömde Vincentius från Beauvais († 1264). Om denne bland annat för sin klassiska lärdom utmärkte mans universalhistoria uppgifves, att densamma, ända till dess författaren kommit in på sin egen tid, består af utdrag ur äldre skriftställare, hvilka älltid uttryckligen citeras, såväl de klassiska källorna som de från medeltiden, och att bland de sednare de hufvudsakligaste för de äldre tiderna äro Petrus Comestor och Helinand, hvilka mycket ofta åberopas på dessa blad. Vanligen säges Vincentii historia vara indelad i 32 böcker, och den slutar enligt Potthast (Bibliotheca historica med. aevi, p. 564) med år 1244. Det sista, som finnes af det inkompletta verket, hör till dess 32:dra bok, och der talas med utförlighet om de Tyskland några år före sistnämnda tidpunkt hotade Mongolerna. Då således allt sammanträffar, synes det ganska visst, att arbetet är Vincentii Bellovacensis Speculum historiale. 7) Fragmenter af en annan krönika i två exemplar, hvari förekomma ordagranna utdrag, men utan citation, ur Eusebii Chronica, och hvars få återstående ark handla om skapelsehistorien och de gamla folken. Författaren har jag hittills icke lyckats upptäcka. 8) Bibliska historien är framställd i betydliga öfverlefvor af tvenne arbeten och enstaka fragmenter af andra. 9) Helgonlegender anföras på talrika blad, återstoden af många bokexemplar. 10) Partier af Alberti Magni libri de animalibus. Titeln finnes, likasom i de flesta fall, då den här är angifven utan förklaring. 11) Flera ark af ett i många libri indeladt stort arbete från medeltiden af naturhistoriskt och geografiskt innehåll. Det kan förmodas vara Vincentii Bellovacensis Speculum naturale. Skrifna med annan hand finnas dessutom några blad, som äro af ett annat verk, hvilka afhandla botanik och astronomi m. m. 12) 22 blad af ett, såsom det synes, omfattande medeltidsverk i medicin. 13) Några blad af Hrabani Mauri böcker i latinska grammatiken. Titel saknas. Men med anledning af uppgifter om de källor, han hufvudsakligen följt, tror jag med säkerhet fragmenterna höra till denna medeltidsförfattares under de följande århundradena mycket spridda och begagnade arbete. 14) Lemningar af Glossarier från medeltiden.
Det vida vägnar mesta i handskriftsamlingen utgöres af kyrkliga handböcker, bibelkommentarier, skrifter i kanonisk rätt (förutom de förut omnämnda dekretalerna) och annan theologisk litteratur. Men endast följande titlar, som äro bevarade, kan jag ännu anföra. 1) Bartholomei de S:o Concordio Summa casuum conscientiæ, hvaraf ganska litet finnes qvar; 2) Jordani de Quedlinborg Pars aestivalis Postille evangeliorum dominicalium ; 3) Postilla fratris Francisci de Abbate Astensis, ordinis Fratrum Minorum, super evangelia dominicalia totius anni; 4) Nicolai de Lyra, de ordine Fratrum Minorum, Postillæ perpetuæ sive brevia commentaria in Vetus Testamentum. Vid de tvenne sistanförda skrifterna, af hvilka mycket återstår, fäster sig ett särskildt intresse för älskare af antiqviteter. Dessa skrifter förekomma bland de böcker, som biskop Hemming enligt en af honom sjelf upprättad förteckning, hvilken Porthan meddelar i Historia Biblioth. Academ. Aboens. p. 73 fg., omkring år 1354 skänkte till Åbo domkyrkas boksamling[1]. Och det är ganska tydligt, att de nu ifrågavarande bokexemplaren befunno sig i Åbo, då de söndertogos och gjordes till permer. Detta följer nemligen deraf, att hvardera verkets blad hafva anteckningar, som bilda titlar för redogörelser öfver kronouppbörden på olika och från hvarandra aflägsna orter i Finland. Emedan härvid handstilarnes och för öfrigt bladens utseende gör det visst, att allt af samma bok hör till ett enda exemplar af boken, var det följaktligen på ett och samma ställe, som inalngek anbragtes kring räkenskaperna, innan de öfverskickades till Svelide. Men: hvar, om icke i Åbo? Dess domkyrkas katholska boksamling kännt utan allt tvifvel något tusental af ark för häftningen af fogdarnes räkenskaper, och ett exempel är i det föregående omtaladt. Att Universitetsbibliotheket nu äger samma bokexemplar, som för 500 år sedan det sedermera blifna finska helgonet förärade till Finlands troligen äldsta en allmän inrättning tillhöriga bibliothek, får sålunda betraktas som en möjlighet.
Allt det hittills uppräknade är på latin med undantag af de ofvannämnda predikofragmenterna i koncept. På svenska finnas dessutom några lemningar af böcker på pergament, nemligen: 1) en bönbok, 2) predikningar, 3) äfven predikningar, 4) legender och religiösa förmaningar, framställda, såsom man kan finna, för nunnor, 5) legender, 6) en asketisk bok, 7) en sig så kallande ”Köpmåla balk.” På tyska äro aterstoderna af en pergamentsbok, innehållande predikningar, och på slavonska ett större antal membraner af mig obekant innehåll, —- de sistnämnda troligen något krigsbyte.
Man kan visserligen ställa i fråga, huruvida icke någon del af räkenskapsomslagen påsattes i Sverige. Men otvifvelaktigt är, att detta i allmänhet, om icke alltid, skett i Finland. Jag får, hvad denna omständighet angår, hänvisa till D:r Grönblads redan förut åberopade anförande derom i tidskriften Suomi. Dessutom må anmärkas, att kronouppbördernas på omslagen skrifna rubriker ofta äro så detaljerade, att de derföre synas nedskrifna, der uppbörden gjordes, eller der den i första handen mottogs, d. v. s. i Åbo, samt lätt åtskiljas från den i Sverige med annan stil tillagda påskriften Finland, som åtföljes af häftets nummer, — äfvensom att Wehmo församling enligt anteckning å ett exemplar af Missale Aboense ägt boken, att på en till samlingen hörande membran en pastor i Jokkas berättar om sina lefnadsöden, att Grönblad emellan sammansydda blad, som bildade en perm, funnit ett latinskt bref af år 1574 från en kyrkoherde i Österbotten till en annan, o. s. v. Om det lyckades för någon att på ett mera fullständigt sätt, än här har skett, uppräkna de sköflade talrika böckernas titlar, skulle derföre en sådan förteckning, såsom utvisande innehållet af boksamlingarne och betecknande det andliga ståndets bildningsgrad i vårt land under dess katholska tid, kunna förtjena ett anspråkslösare rum i en fäderneslandets kulturhistoria.
- ↑ Då biskopen nämner quandam summam magnam, quae vocatur Astensis, så tyckes han tala om ofvan citerade arbete. Namnet Astensis anträffas nemligen icke i skrifter om medeltidens litteratur utom såsom betecknande den från Asti i Piemont härstammande franciskanermunken Franciscus de Abbate, och Hemming har med summa mycket väl kunnat mena hans öfversigt af söndagsevangelierna för hela året.