O huvud, blodigt, sårat

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
O huvud, blodigt, sårat
av Arnulf av Löwen
Översättare: Carl Axel Torén
Nr 91 i 1819 års psalmbok. Bearbetning gjord 1918-1920 av Emanuel Linderholm och sedan medtagen i 1937 års psalmbok som nr 95. Den ursprungliga franska versionen av Arnulf av Löwen från 1200-talet första hälft, översattes till tyska, O Haupt voll Blut und Wunden, av Paul Gerhardt 1656. En tidig översättning till svenska utfördes av Carl Axel Torén. På Wikipedia finns en artikel om O huvud, blodigt, sårat.


1.
O huvud, blodigt, sårat,
Av smälek höljt och spe!
O huvud, kvalt och fårat
Och böjt i ångst och ve!
O huvud, som skall siras
Med ärekrans en dag,
Men nu med törne viras,
Dig ödmjukt hälsar jag.

2.
O ansikte du höga,
Som nyss betvang en värld,
Din makt nu gäller föga,
Din fägring är förtärd,
Din glans till intet vorden!
O vem har släckt den blick,
Vars ljus allt ljus på jorden
I klarhet övergick?

3.
Den börda du har burit
Min syndabörda är.
Den skörden, som du skurit,
Jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer,
Hos dig j äg söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
Se ned till mig i nåd!

4.
Dig tackar allt mitt hjärta,
Min Herre Jesu god,
För all din djupa smärta
Och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
Dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
Mig bärga till din ro.

5.
När jag skall lämna världen,
O lämna du ej mig,
Och låt vid hädanfärden
Min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
I sista kampens nöd,
Kom då och lossa banden,
O Jesu, för din död.

6.
Träd i min sista timma
Själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
Din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
I djupet av min själ
Och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.