Från Wikisource, det fria biblioteket.
|
|
| Och bonden han körde till furuskog | | av Okänd |
|
|
Bonden och kråkan
Och bonden han körde till furuskog,
Hopp fa-la-la, trala-la-la.
där såg han en kråka, som satt och gol
Hå, hå, huru gick det så?
Och bonden han vände då om igen:
Aj, aj, den kråkan hon biter mej!
Och gumman hon satt vid sin spinnrock och spann;
när såg du väl kråkan bita en man?
Och bonden han spände båge för knä,
så sköt han den kråkan i högsta trä.
Och kråkan så förde han hem i sitt hus;
av talgen så stöpte han tolv pund ljus.
Av dunet så gjorde de bolster till säng,
så att det räckte åt piga och dräng.
Och köttet så salt' de in uti kar,
förutom en surstek, som gömdes åt far.
Av skinnet så gjorde de tolv par skor,
förutom de tofflor, som gjordes åt mor
Av vingarna gjorde de solefjä'r,
som flickorna nyttja i vackert vä'r
Av skrovet så gjorde de ett gångande skepp,
det största som uppå havet geck.
Av näbben så gjorde de låtande lur,
han lät mycket värre än herregålstjur.
