Odæ Sveticæ (1674)/III. Dygd är alltings rätta bruk

←  II. Werldenes Wandring afmålad genom en Siöfart

Odæ Sveticæ av Samuel Columbus III. Dygd är alltings rätta bruk

IV. Werldenes fåfängia  →

III. Dygd ock Lära

gieer

Hugnad ock ähra. adagio.Cantus.

O huru wäl/ är dock then själ/ som strax til rättan dygd upoffrar wett ock Skäl; Och håller sig ther fast ehwad påkomma tär: Om Nöd/ ja Död/ pågår/ hon står/ Sin blijda glädiesool hon äntlig skåda får.

Bassus. 2.

Haar Gud med wett
Tig wäl försedt;
Lått sij med ord och wärk thed eij omsunst är skedt;
At gagna hvem tu kant/ lått tig eij wara ledt:

Ty Gull
I Mull/
Och wett
Eij sedtt/
Blijr samma ähre-prijs af wijsan Man betedtt.

3.

Har du nå gott
Om händer fått;
Föör til thess rätta bruk/ gör tig ok androm godt:
Ty thet eij mindre dygd ok ähra räknas må/
Rätt haa
än taa
Förestå
än få:
Ej är en Drake wärd thed gods han ligger på.

4.

Wåg drifwer wåg;
Stund fölier stund;
Wår wandrings ena steeg thet andra sammalund.
Försum dig eij til gott, må'n du har mackten fått,
När du
Har nu
Ditt Mått
Til nådtt:
Du aldrig meera går den wäg som du har gått.