Odjur, människor och gudar/Den levande Buddhas uppenbarelse den 17 maj 1921
| ← Ett blad ur den nu levande Buddhas liv |
|
Det underjordiska riket → |
DEN LEVANDE BUDDHAS UPPENBARELSE DEN 17 MAJ 1921
»Jag bad, och då såg jag det som är förborgat för människors ögon. En vidsträckt slätt, omgiven av avlägsna berg, utbredde sig framför mig. En gammal lama bar en korg, som var fylld med tunga stenar. Han kunde knappast flytta sig ur stället. Från norr kom på en vit häst en ryttare i vita kläder. Han red fram till laman och sade till honom:
’Lämna mig din korg! Jag skall hjälpa dig att bära den till Ta Kure.’
Laman räckte sin tunga börda till ryttaren, men denne kunde icke lyfta upp den på sin sadel, utan den gamle laman måste lägga den tillbaka på axeln och fortsätta sin vandring, sviktande under dess tyngd. Då kom norrifrån på en svart häst en annan ryttare i svarta kläder, vilken också red fram till laman och sade:
’Så dum du är! Varför bär du på de där stenarna, då det finns sådana överallt runt omkring dig på marken?’
Med dessa ord stötte han med sin häst omkull laman, så att stenarna ströddes ut på marken. När stenarna kommo i beröring med jorden, förvandlades de till diamanter. Alla tre rusade fram för att plocka upp dem, men ingen av dem kunde bryta loss dem från marken. Då utropade den gamle laman:
’O, gudar! Hela mitt liv har jag burit på denna tunga börda, och nu när jag hade ett så litet stycke kvar att gå, har jag förlorat alltsammans. Höga, barmhärtiga gudar, hjälp mig!’
Plötsligen kom en gammal man stapplande vägen fram. Han samlade ihop alla diamanterna utan svårighet i korgen, torkade bort dammet från dem, lyfte upp bördan på sin axel och började åter sin vandring, under det han sade till laman:
’Vila en stund! Jag har nyss burit min börda fram till målet, och jag är glad över att kunna hjälpa dig med din.’
De gingo vidare och voro snart ur sikte, under det att ryttarna började slåss med varandra. De kämpade hela dagen och hela den följande natten, men när solen gick upp över slätten, fanns ingen av dem där, vare sig död eller levande, och intet spår av någondera kunde upptäckas. Detta såg jag, Bogdo Hutuktu Khan, när jag talade med den store, vise Buddha, omgiven av goda och onda andar. Visa lamaer, hutuktuer, kanpos, marambas och heliga gheghens, uttyden denna min syn!»
Detta nedskrevs i min närvaro den 17 maj 1921 efter Den levande Buddhas egna ord, strax efter det han kommit ut från sin bönekammare till sitt arbetsrum. Jag vet icke vilken tydning hutuktuer och gheghens, spåmän, trollkarlar och fjärrskådare gåvo honom, men förefaller icke uppenbarelsens betydelse klar, när man betänker den nuvarande situationen i Asien?
Det uppvaknande Asien är fullt av gåtor, men det är också fullt av svar på frågorna angående mänsklighetens öde. Denna stora kontinent med sina mystiska överstepräster, levande gudar, mahatmas och läsare av Karmas skräckinjagande böcker är statt i uppvaknande, och dess hav av hundratals miljoner mänskliga varelser piskas av ofantliga vågor.