Om förekomsten af en Pterygotus i Dalarnes Öfversilur (Palæontologiska notiser)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Om skalspetsen hos Lituites
Palæontologiska notiser
av Gerhard Holm

6. Om förekomsten af en Pterygotus i Dalarnes Öfversilur
Om Angelins Bronteus? nudus  →


[ 475 ]
6. Öm förekomsten af en Pterygotus i Dalarnes Öfversilur.

Bland samlingar, som af Sveriges Geologiska Undersöknings samlare hr G. von Schmalensee 1895 hemfördes från Dalarne förekomma stycken af en boll af mörkgrå kalk. Vid densammas sönderslående hade han nemligen iakttagit, att den inneslöt skalstycken med en fjälliknande skulptur liknande den hos Pterygotus, hvilken var honom väl bekant sedan han några år tidigare företog insamlingar i Pterygotus-mergeln vid Visby. De flesta af styckena medtogos derföre. Bollen är etiketterad: »Styggforsån straxt sydost från f. d. fosfatqvarn». Att döma af den gula förvittringshuden har den funnits lös. Till sin petrografiska beskaffenhet liknar densamma kalkkonkretionerna i den i trakten anstående Retiolitesskiffern. Ur denna utvittrade eller utspolade kalkkonkretioner äro också ej sällsynta i åbädden. Bollen innehåller emellertid inga af Retiolitesskifferns Graptoliter eller öfriga fossil. Densammas härstammande från nyssnämnda horizont är derför, om också mycket sannolikt, likväl ej bevisadt.

Herr v. Schmalensee's iakttagelse har efter närmare granskning bekräftats. Den på ett par ställen framträdande fjällika skulpturen är fullkomligt karakteristisk för arterna af slägtena Eurypterus och Pterygotus. Att fragmenten emellertid ej kunna tillhöra en Eurypterus framgår dels deraf, att de måste vara delar af en ganska stor djurart, dels också af en annan omständighet. I trots af deras ofullständighet har det nemligen lyckats mig bestämma, att de tillhöra abdomen, samt utgöra delar af det 11:te och 12:te kroppssegmentet, och detta [ 476 ]senare segment visar en karaktär, som är egendomlig för Pterygotus.

Skalfragmenten förekomma på samma klyfningsyta, hvilken på samma gång torde utgöra en skiktningsyta. Äfven aftrycket af dem föreligger. De intaga, om också något förskjutna, sitt naturliga läge i det bakersta segmentets framkant är vänd mot det näst bakerstas bakkant. Af skalet återstår såsom alltid hos Eurypteridæ endast en tunn, hudliknande hinna. Det är svagt glänsande, till färgen svart. I närheten af bollens omkrets är det bäst bibehållet. Här framträder den karakteristiska fjällika skulpturen mycket tydligt äfven i aftrycket, hvarest de fjälliknande skalförtjockningarna ofta ensamma blifvit qvarsittande i de fördjupade aftrycken af desamma. I det inre af bollen åter är skalet skrofligt och sönderbrustet, utan synlig skulptur. Detta beror antagligen derpå, att bollen i sina periferiska delar är starkare lerig, i det inre åter rikare på kalk, samt att skalet i sammanhang härmed förändrats mindre i de lerigare partierna än i de kalkigare. Det är derföre att hoppas, att fynd af fullständigare, mera tillfredsställande exemplar, hvilka kunna tillåta en artbestämning, skola kunna göras i sjelfva skiffern, som innesluter kalkbollarne.

Af den bakersta abdominalleden, eller 12:te kroppsleden, återstår hufvudsakligen blott en ringa del närmast framkanten invid ledens midtlinie. Härigenom har en bestämning blifvit möjlig. Denna kroppsled är nemligen den enda, som, hos Pterygotus osiliensis Fr. Schm. åtminstone, är försedd med en köl. Tydliga spår af en sådan, hufvudsakligen genom de fjällika skalförtjockningarnes anordning, förekomma hos exemplaret. Fjällen äro små och öfverensstämma till formen fullkomligt med dem på sista abdominalsegmentet hos P. osiliensis, enligt Fr. Schmidt's figur af detta segment.[1]

[ 477 ]Af den näst bakersta abdominalleden (11:te kroppsleden) är bibehållet ett 20 till 40 mm bredt parti längs efter densamma. Dettas längd uppgår till omkring 90 mm, och kan ledens hela längd ej synnerligen mycket öfverstiga detta tal. Bakkanten är under en mindre sträcka bibehållen, samt visar ledduplikaturen. Vid framkanten synes deremot något litet saknas. Likasom på sista abdominalleden är äfven här skulpturen tydlig endast närmast framkanten, och utplånad föröfrigt. Fjällen hafva samma storlek och form som hos denna, men äro riktade uteslutande rakt bakåt.

Att på dessa ringa fragment grunda en artbestämning är naturligtvis omöjligt. Såsom bekant är hittills endast en enda Pterygotus-avt nemligen P. osiliensis Fr. Schm. känd från det skandinavisk-baltiska silurområdet. Denna är funnen på Ösel och på Gotland; på förra stället i Schmidt's Obere Oeselsche Schicht (K), på det senare i lagret e enligt Lindström's senare indelning,[2] på båda ställena alltså i lager af Ludlow ålder. På ett enda undantag när är slägtet Pterygotus ej heller annorstädes funnet i äldre lager än af Ludlow ålder.[3] Ä den andra sidan förekomma de af Retiolitesskifferns Graptoliter, som äro funna äfven på Gotland, ej högre än i lagren c och d, och Törnquist uppgifver från Retiolitesskiffern i Dalarne Striclandinia lirata Sow. var., hvilken art till och med är karakteristisk för lagret b på Gotland. För att lösa denna motsägelse finnas tvenne möjligheter, antingen att den Pterygotus inneslutande kalkbollen, trots sin petrografiska likhet med Retiolitesskifferns kalkkonkretioner, tillhör ett yngre, hittills obeaktadt lager, eller att den förevarande Pterygotus-arten är äldre än P. osiliensis och öfriga arter med undantag af P. problematicus [ 478 ]Salt., hvilken af Woodward[4] uppgifves såsom förekommande äfven i Wenlock. Genom fyndet har emellertid blifvit fastställdt, att en Pterygotus förekommer i Dalarnes högre öfversiluriska lager.


  1. Schmidt, Fr. Miscellanea silurica 3. Die Crustaceenfauna der Eurypterenschichten von Rootziküll auf Oesel, tafl. V, fig. 8 b. — Mém. de l'Académ. Imp. des Sc. de St. Pétersbourg, Ser. 7, Tome 31, N:o 5. — St. Pétersbourg 1883.
  2. Lindström, G. Ueber die Schichtenfolge des Silur der Insel Gotland. — Neues Jahrb. etc., 1888, sid. 159.
  3. Woodward, H. A Monograph of the British fossil Crustacea belonging to the Order Merostomata, sid. 11 och 19. — Palæontogr. Soc. — London.
  4. Anf. st., sid. 88.