Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne/Rättelser och tillägg
Utseende
← Verslemningarna |
|
Slutanmärkning → |
Rättelser och tillägg.
- Sid. 9 efter rad 22 tillägges öræ ok örtoghä. U. v. 10,1 m. fl. st.
- Sid.„ 9 rad. 2 nedifr. står ýkja läs víkja.
- Sid.„ 11 rad. 12 tillägges V. I m. 11.
- Sid.„ 11„ rad. 13 tillägges„ V. II d. 30.
- Sid.„ 20 rad. 29 läs Ö. b. 28,3.
- Sid.„ 41 rad. 5 läs Ö. b. 28,3.
- Sid.„ 48 rad. 25 bör föras till halfrimmen.
- Sid.„ 58. Några här anförda rim kunna måhända gifva anledning att misstänka, att tonvikten i den genom brytning uppkomna ljudförbindelsen ia redan på den tid, då dessa rim bildades, varit öfverflyttad på a-ljudet. Ditåt pekar ett sådant rim som mal — sial, i fall det, såsom ej synes oantagligt, fungerat såsom helrim, och ännu afgjordare balkær — hialp i Vm. II kr. 26 samt nat ok iamlangi, dahg ok iamlangi, i hvilka senare dock möjligen den andra sammansättningsledens a kan hafva varit rimvokal.