Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne/Verslemningarna

←  Ändrim

Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne av Erik Henrik Lind Verslemningarna

Rättelser och tillägg  →

Verslemningarna.

Vi hafva hittills betraktat rimmet i och för sig, från formell och språkhistorisk synpunkt, och därvid funnit, att mellan de särskilda rimarter, som äro representerade i de svenska landskapslagarne, och deras motsvarigheter i den isländska skaldediktningen råder en öfverensstämmelse, som, åt minstone i fråga om uddrimmet, kan kallas fullständig. En fråga, som med denna föregående framställning står i det närmaste sammanhang, är den, huru vida rimmet i landskapslagarne är blott ett prosarim, sådant som träffas allestädes i den gamla literaturen så väl som i den nyare, eller om det möjligen kan uppvisas, att det ingått såsom beståndsdel i något slags bunden form och således är ett minne af en äldre, poetisk lagaffattning, samt i senare fallet huru denna bundna form varit beskaffad.

Lagarnes första uppkomst och utveckling äro höljda i dunkel; men då de i sitt nuvarande skick bevisligen innehålla åtskilliga minnen från förkristlig tid, är det klart, att de redan före kristendomens och skrifkonstens införande måste hafva funnits till i något slags fast och stadgad form. Fortplantningsmedlet kan, innan skrifkonsten vardt känd, icke hafva varit något annat än den muntliga traditionen, ty att runorna i någon nämnvärd mån skulle hafva användts för detta ändamål, är icke antagligt. Då nu den bundna formen onekligen lämpar sig bäst för det muntliga fortplantningssättet, har man häruti funnit ett skäl, som talar för, att lagarne i älsta tider varit affattade i versform. Åtskilliga andra omständigheter hafva ansetts peka i samma riktning. Så uttrycken »Vigers flockar», hvarmed Uplands älsta lagar betecknas, och »lagha yrkir» såsom benämning på den upländske lagmannen Lum. I isländskan betecknar, såsom kändt, flokkr ett slags ärekväde, och yrkja betyder göra vers. Dess utom har Schlyter och efter honom Rydqvist till bevis för en äldre, poetisk lagaffattning anfört några ställen ur lagarne, där versformen ännu skulle vara bibehållen. Man kan dock icke undgå att finna dessa Schlyters exempel illa valda. Rimstafvar finner man visserligen i mängd, men utan någon regelbunden anordning, och någon verklig versform kan man icke upptäcka; det ena är ej det andra likt. Också hafva hvarken Schlyter eller Rydqvist inlåtit sig på någon utredning af denna versforms beskaffenhet. Ehuru dessa grunder sålunda visserligen förläna det nämda antagandet en viss grad af sannolikhet, kan man dock ingalunda tillmäta dem någon afgörande vikt. Hvad särskildt den första vidkommer, visar flertalet af de isländska sagorna, att den bundna formen ingalunda var ett oundgängligt vilkor för fortplantningen genom muntlig tradition. Dessa grunder lägga, så vidt jag kan se, intet bestämdt hinder för antagandet, att rimmet i lagarne liksom i andra fornsvenska prosaverk, t. ex. Kon. och Höfd. Styrelse, där det träffas ganska ofta, endast är ett prosarim, som aldrig haft något att göra med poetisk form.

För att komma till visshet i saken kräfves således ytterligare bevis. Skulle icke rimmet själft kunna vittna i denna fråga? Finnes icke hos rimmet i lagarne några egenskaper, hvarigenom det skiljer sig från det vanliga prosarimmet, och som tyda på, att det ursprungligen ingått såsom beståndsdel i en bunden form och nu kvarstår, åt minstone i många fall, såsom ett minne af denna? Jag tror mig utan tvekan kunna besvara denna fråga jakande. Redan lagarnes utomordentliga rikedom på rim synes mig svår att förklara under annan förutsättning, än att en poetisk affattning gått före den nuvarande prosaiska. Intet annat prosaverk kan i detta afseende i minsta mån mäta sig med lagarne. Här finnas ställen, som äro så att säga späckade med rimstafvar på ett sätt, som vore oerhördt i en ursprunglig prosaframställning. Man genomläse blott med aktgifvande på rimmet den äldre västgötalagen och framför alt dennes þiuvabolker, och man skall icke finna mitt påstående öfverdrifvet. Att rimmen i det hela träffas ymnigare i äldre lagarbeten än i yngre, ymnigare i äldre redaktioner af en lag än i yngre (t. ex. V. I gent emot V. II), är icke häller utan betydelse i detta sammanhang. Vidare hafva vi i det föregående på många ställen funnit rimstafvarne sammanstälda tre och tre, under det prosarimmet aldrig brukar bestå af mer än två rimord. Slutligen träffas icke sällan flere serier af rimstafvar följande omedelbart efter hvarandra alldeles som i en fornyrdalagsstrof. Alt detta kan väl sägas i hög grad öka sannolikheten af det i fråga varande antagandet. Det är aktgifvandet på dessa omständigheter under behandlingen af rimmet, som föranledt författaren till denna afhandling att närmare undersöka, huru vida icke landskapslagarne äfven bevarat några säkra och oomtvistliga spår af denna förutsatta poetiska form, d. v. s. icke blott rimstafvarne utan äfven versformen, ty någon fullständig visshet kan ju dess för utan icke vinnas. Att denna poetiska form, i fall han finnes, ej kan vara någon annan, än den, som vi känna från Eddan äfvensom från många runstenar, således fornyrdalag, kan nästan på förhand tagas för gifvet, då det icke är kändt, att något annat verslag brukats i Sverige under hednatiden; dróttkvætt, som här icke kan komma i fråga, möjligen undantaget.

Att man vid en sådan undersökning, som här är i fråga, lätt kan råka på villospår och tro sig finna vers, där någon sådan aldrig varit för handen, är förf. fullkomligt medveten om och har sökt vara på sin vakt mot lockelsen. Man har också nu mera här vid lag en god ledtråd och pröfvosten i de af prof. E. Sievers i hans »Beiträge zur skaldenmetrik» uppvisade reglerna för den isländska verskonsten. Det är ju redan på förhand högst antagligt, att dessa regler äfven måste gälla för den fornsvenska verskonsten och de spår denna lemnat efter sig. Hvad som icke fogar sig efter dem, måste således betraktas med misstroende. Emellertid torde man härvid af flera skäl icke böra gå alt för strängt till väga. För det första torde nämligen den Sieverska metriken och framför alt eddametriken, om den ock står fast i sina hufvuddrag, ännu tarfva vidare bearbetning i afseende på detaljerna. Det är därföre kanske icke skäl att alldeles utan vidare förkasta alt, som icke till punkt och pricka stämmer med den samma. Vidare anmärker Sievers själf (anf. arb. II s. 301—302) med hänsyn till eddadiktningen, att det redan på förhand är antagligt, att denna i formelt afseende förbehållit sig flere friheter än dróttkvættversen, måhända såsom minnen från en tidigare, mera folklig diktningsperiod, då man ännu höll sig till den gamla germanska, fria allitererande versen och icke hunnit den handtverksmässiga öfning och stränga regelbundenhet, som röja sig hos skalderne. Är detta antagligt med hänsyn till Eddan, så är det väl minst lika antagligt med hänsyn till lagarne. Då slutligen Sievers på grund af felaktig tradition företager en mängd metriska rättelser i Eddan, så bör sådant vara ännu mera befogadt i afseende på lagarne, hvilkas verslemningar sannolikt vid den tid, då handskrifterna skrefvos, i långliga tider gått och gält för och behandlats såsom prosa.

Då man söker efter kvarlefvor af den förutsatta gamla versformen i lagarne, har man anledning att först och främst fästa sin uppmärksamhet vid sådana ställen, som på ett eller annat sätt äga egenskapen af allmänna lagformler, emedan dessa af lätt insedda skäl dels kräfva en affattning, som lätt inpräglar och fäster sig i minnet, dels äro mindre än andra delar af lagarne utsatta för godtyckliga förändringar. Ett sådant ställe är Ö. r. 1,1 och 9 pr. (jfr r. 23 pr.). Det heter där om den, som försummar konungs räfst, att han skall böta eller ock bevisa laga förfall, och »þæt æru hans forfall:

 ær sialuær siukær
 ælla sitær iui siukum
 ælla ær a fiæti
 fear sins.»

I stället för siukum i andra raden finner man äfven döþum, hvarigenom hufvudstafvens upprepande undvikes. Första och fjärde raden äro trestafviga, en frihet som förekommer mångenstädes äfven i Eddan. Första raden kan dock hafva varit fyrstafvig och haft formen: æn sialuær ær siukær. I andra raden måste ælla, för hvilket väl den enstafviga formen æller bör insättas, betraktas såsom upptakt. Friheten att låte ett enstafvigt, tonlöst ord bilda upptakt synes lagförfattarne ofta hafva tillåtit sig, såsom af det följande kommer att framgå. De två sista raderna af ofvanstående formel träffas äfven på många ställen i svealagarne, hvilket synes visa, att den ej häller där varit obekant. Svealagarne visa för öfrigt (jfr U. kg. 12,2, m. 45,1, i. 20,1; S. kg. 12,3, þi. 9, þg. 4 pr.; Vm. I þg. 13 pr.; Vm. II m. 29) tydliga spår af en annan dylik formel, hvari rimorden varit: sot — sarum (eller siuker — sar, eller sota siang — sarum), döþan — durum, kallaþer — kunungi, höghri — hawa (eller hofþi — höghri) och fiæti — fear. Styckevis har man äfven i denna versformen orubbad kvar. I S. þi. 9 (jfr Vm. II m. 29) heter det: »Fiarþa ær

 æn han döþan warnaþ
 firi durum hawer
 æller elð höghræ
 æn hawa þorf»

således, utan den ringaste förändring af texten, en halfstrof i kviðuháttr, som tillika, om han i första raden strykes och æn där sammastädes fattas såsom upptakt, fullkomligt stämmer med de Sieverska reglerna. På samma ställe i S. heter det vidare, att »eth ær þæt æn han i sotta siang ligger æller i sarum», hvaraf man synes utan fara kunna sluta, att denna händelse af laga förfall här i sin poetiska form lydt:

 æn i sotta siang
 æller sarum ligger.

U. kg. 12,2 lyder sålunda: »Liggær han j sot ællr sarum ællær hawær döþæn warþnæþ fore durum ællr ær kallaþær aff kunungi ællr ær eldær höghri æn hawæ þorff ællr ær a fiæti feæ sins.» Den senare delen häraf kan utan vidare uppställas i versform:
 ællr ær kallaþær
 aff kunungi
 ællr ær eldær höghri
 æn hawæ þorff
 ællr ær a fiæti
 feæ sins.

Att hvarje särskildt fall af laga förhinder i denna formel uttrykts med ett verspar i kviðuháttr, torde härmed vara så klart, som någonsin kan önskas. Man skulle efter sist anförda ställe i U. kunna uppställa hela formeln på följande sätt:
 æn siælwær i sot
 ællr sarum liggær
 ællr döþæn warþnæþ
 fore durum hawær
 ællr ær kallaþær
 aff kunungi
 ællr ær eldær höghri
 æn hawæ þorff
 ællr ær a fiæti
 feæ sins.

Om ællr i tredje raden betraktas såsom upptakt, finnes här intet, som strider mot den Sieverska metriken.

I U. æ. 3 pr. (jfr Vm. II æ. 3; H. æ. 3) heter det, att giftomannen «a kono manni giptæ
 til heþær ok til husfru
 ok til siæng halfræ
 til lasæ ok nyklæ
 ok til laghæ þriþiunx» etc.

Om man här utesluter det öfverflödiga til på tre ställen, sätter lyklæ i stället för nyklæ, samt låter siæng och halfræ byta plats, en omflyttning till stöd för hvilken kan anföras Magn. Erikssons landslag, så har man äfven här en med de Sieverska reglerna öfverensstämmande halfstrof i kviðuháttr:
 til heþær ok husfru
 ok halfræ siæng[ar]
 til lasæ ok lyklæ
 ok laghæ þriþiunx.

I de tre första raderna måste man dä räkna upptakt; men möjligen kunna ok i andra och til i tredje raden undvaras. Äfven i det följande: »i allu han a j lösörum ok han afflæ fa utæn gull ok hemæ hion ok til allæn þæn ræt ær uplænzk lagh æru» kunna måhända spår af versformen skönjas.

 i allu han a
 j lösörum

kan möjligen vara ett verspar, ehuru hufvudstafven då faller i andra versfoten. Denna frihet är icke okänd i Eddan och synes icke sällan hafva anlitats af lagskalderne. Att stadgandet om hustruns tredjedel i aflingegods ej passar in i versen, kan förklaras däraf, att detta stadgande är senare tillkommet (jfr H. Hildebrand, Sveriges medeltid I s. 104). Det följande åter:

 ok til allæn þæn ræt
 ær uplænzk lagh æru

kan, om ok i första och ær i andra raden fattas såsom upptakt, likaledes bilda ett verspar. I stället för til allan þæn ræt har väl ursprungligen stått til alls þæs rættar. Vm. II har wæstmanna i stället för uplænzk, men H. har, betecknande nog, icke hælsinga, såsom man kunde vänta, utan war, som också kan bilda rim med allæn.

Med dessa två sista verspar må nu vara huru som hälst, men att det tal, som af giftomannen hölls på giftostämman, varit affattadt i versform, synes i alla händelser klart framgå af det ofvan anförda. Detta tal var ju också i själfva verket en viktig rättsformel, som ingalunda fick bestämmas af hvars och ens godtycke, utan måste uppsägas efter ett faststäldt munhaf. Versformen föll sig då naturlig.

Om ansvaret för «foþær fe ok leghu fæ tækkiu fæ ok nam fæ» stadgas i V. I fb. 6 (jfr r. 12 pr.) och V. II u. 13, att
 þy skal warþæ
 firi aldri vangömslu
 sult ok klaui
 byargh ok bro
 vatn ok dy
 varghi ok þiuvi.

Med några ändringar kan här regelbunden versform åstadkommas. Aldri i andra raden saknas i r. 12 pr. och kan måhända utelemnas, eller ock flyttas efter vangömslu. I senare fallet måste en enstafvig form af firi insättas i stället för den tvåstafviga, och denna då betraktas såsom upptakt. I andra versparet hafva rimorden på något sätt råkat i olag. I rättadt skick skulle stället lyda ungefär sålunda:
 þy skal warþæ
 firi vangömslu (aldri)
 byargh ok sult
 bro ok klaui
 vatn ok dy
 varghi ok þiuvi.

Vi hafva här åter en versifierad lagformel, angifvande de särskilda olyckshändelser, hvilka räknades såsom vangömsla. De metriska reglerna äro noggrant iakttagna. Vers 3 och 5 äro trestafviga, hvarvid dock är att märka, att alla orden väl från början stått i dativ, såsom varghi och þiuvi ännu göra. Dessa versers trestafvighet torde således ej vara ursprunglig.

Orsaken till den nyss anmärkta omkastningen af rimorden i det andra versparet och däraf följande rubbning i versen torde hafva varit den, att man i en senare tid, då örat blifvit främmande för den gamla versformen, hälst ville hafva rimorden omedelbart bredvid hvarandra, såsom förhållandet alltid är i det verkliga prosarimmet, och för den skull flyttade dem till sammans, då de råkade vara skilda af ett eller annat ord. Det ena rimordet öfvade ett slags attraktion på det andra. Vi skola i det följande finna flera exempel på denna rimattraktion.

En mot den nyss nämda svarande formel har lemnat spår efter sig äfven i Ö. b. 26 pr., där det heter, att den som mottager legofä eller foderfä, han skall «uarþa þy firi sik ok sinum handuirkum
 firi uak ok uarghi
 ok sinne uangömu».

Med ett par obetydliga ändringar får man här ett regelbundet verspar:
 for uak ok uarghi
 ok uangömu sinne.

I samma flock af V. I fb. (jfr V. II u. 13) uppräknas äfven de olycksfall, som i motsats till de nyss nämda betraktades såsom ofævli. Det heter i V. I fb. 6,1: «Firi ofævli skal eigh warþæ þæssi æru ofævli asikkiæ eldær raan byorn stingær ok starui.» De olika slagen af ofævli hafva tydligen, liksom de olika slagen af vangömsla, varit uppstälda i versform, ehuru denna genom inverkan af den nyss omtalade rimattraktionen blifvit rubbad i båda lagredaktionerna. Den ursprungliga lydelsen torde hafva varit:
 asikkiæ raan
 eldær ok byorn
 stingær ok starui.

I andra raden har jag insatt ok för att undvika en tvåstafvig vers. Det hela tager sig ut som en halfstrof i ljóðaháttr, ehuru starui såsom slutord strider emot de metriska lagarne för långraden i ljóðaháttr. Men dels är man icke säker, att starui är rätt läst (jfr Schlyters anm. 6 till V. I fb. 6), dels vill det synas, som den nämda lagen ej varit så noga iakttagen af lagdiktarne. Här på stället kunde versens oregelbundenhet afhjälpas genom att ändra ordningen till
 starui ok stingær.

De fem folkvapen, som en «wigher man» skulle hafva, uppräknas i H. þg. 14,2 sålunda:
 swærþ æller öxæ
 iærnhat skiold
 bryniu æller musu
 ok bughu mæþ III tyltum arfwæ.

Versformen synes här påtaglig, ehuru den sista raden synbarligen erhållit någon utvidgning. Möjligen har halfstrofen ursprungligen lydt:
 swerþ æller öxæ
 iærnhat ok skiold
 bryniu æller musu
 ok bugha mæþ arfvum.

Den är i så fall fullkomligt regelrätt.

Att versformen gärna brukades, där fråga var om uppräkningar, ådagalägges af flera exempel utom de redan nämda. Ett sådant är utan tvifvel V. I þ. 19,2:
 horss ok nöt
 hof fæ ok hornfæ
 skapat klæþi
 ok skiept uakn.

Rimstafvarnes ställning i det första versparet antyder, att dessa två rader blifvit omkastade. Ordet skapat såsom första versfot i tredje raden strider emot de metriska reglerna. Måhända kan skapat flyttas efter klæþi. Man får då:
 hof fæ ok hornfæ
 horss ok nöt
 klæþi skapat
 ok skiept uakn.

Det närmast efterföljande lyder i V. I: «þem skal köpæ ok sælie mæþ vin ok vittni», således endast rim men ingen versform. Emellertid torde äfven detta ursprungligen hafva varit ett verspar. På motsvarande ställe i V. II (þ. 56) lyda orden «— — skal meþ vin oc vitni köpæ», och samma ordning återfinnes på tränne ställen i Ö. vn. 1. Jag sluter häraf, att de nämda ordens ursprungliga lydelse varit:
 þem skal mæþ vin
 ok vittni köpæ.

Man får sålunda här tre verspar i följd.

Med det nu behandlade stället i V. I visar Ö. vn. 1 äfven i öfrigt stort släkttycke. «Nu kuika allan þæn sum horn ok hof hauær», heter det,
 þa skal mæþ uin
 ok uitni köpa
 for utan höns ok gas
 hund ok kat
 skapat klæþe
 ok skæpt uakn
 skalpat suærþ
giort gull ok siluer læst hus ok doraþ
 þæt skal alt mæþ uin
 ok uitni köpa.

Jag vågar intet försök att här åstadkomma regelbunden versform, men att sådan en gång förefunnits, synes högst sannolikt. Man har tydligen i götalagarne haft en versifierad formel, som angaf de viktigare handelsartiklar, hvilka borde köpas med vin och vittne. De i Ö. framstälda undantagen bilda ock ett verspar.

Äfven i svealagarne finner man lemningar af en dylik formel. S. kp. 1 pr. och Vm. I þi. 12 hafva:
 skæpt wapn
 æller scorin clæþe.

På förra stället tillägges «clöwæt eller howat», som förmodligen också tillhört formeln, och några rader längre ned finner man:
 gull eller silwer
 giort eller ogiort,

som är att jämföra med Ö:s «giort gull ok siluær» och kanske ger en fingervisning, huru detta senare bör ändras för att passa in i formeln.

I Sm. 3,1 stadgas, att å kyrkobolet skall vara fyra hus, som uppräknas:
 stuwa oc hæberghi
 [h]latha oc nöthus.

I den äldre västgötalagens inledningsord uppräknas, såsom bekant, den tidens särskilda folkklasser. «Krister ær fyrst i laghum warum
 þa ær cristna var
 oc allir cristnir
 konongær böndær
 oc allir bocarlær
 biscupær oc allir
 boclærðir mæn.»

Att hufvudstafven i andra och fjärde raden kommit på orätt plats, är ett fel, som lätt kan afhjälpas genom en omflyttning: «oc cristnir allir — — — bocarlær allir.» En annan oregelbundenhet, nämligen att det kortstafviga konongær kommer att bilda första takten i tredje versen, förekommer icke sällan äfven i den isländska poesien, särskildt i trestafviga verser. Den kunde för öfrigt här afhjälpas genom inskjutande af ett ok.

Detta ställe är af särskildt intresse såsom visande, huru böjelsen för den versifierade framställningen fortlefde äfven efter kristendomens införande. Ett par ytterligare prof däraf skola anföras längre fram.

Att den bundna formen brukades i edsformulär eller s. k. munhaf, intygas genom åtskilliga exempel. Det är också något, som man på förhand kan vänta sig.

I Ö. r. 26 pr. stadgas, att den som beskyldes för att ej hafva gjort rätt för sig på liongatinget, skall «uita mæþ eþe fiughurtan manna
 at han gik laghuarþær
 af lionga þingi
 mæþ lagha eþum
 ok lagha domum.»

Här hafva vi således åter en fullkomligt regelrätt halfstrof i kviðuháttr.

Då fränder vilja lösa sin frände ur träldom, skola de enligt Ö. æ. 17 «sua suæria at
 uir lösum han til kyns
 ok kundra manna
 ok egh til annöþugx doms.»

I första versen kunna både uir och han undvaras. Verslaget är här tydligen ljóðaháttr.

Innan denna ed aflades, skulle fränderne enligt samma flocks föreskrift äfven svärja, att den, som skulle lösas, var dem «sua niþium nær ok knæm kunnughær
 at þer aghu han lösa
 i lagh manna.»
hvaraf man synes kunna sluta, att äfven denna eds munhaf varit i bunden form.

Om någon kommer och påstår, att en annans träl eller träl- inna är stulen eller råntagen, så skall enligt V. I þ. 17 (jfr V. I þ. 8,1) och V. II þ. 52 innehafvaren vittna «firi hemæ föt mæþ tylptær eþe ok tvæggiæ mannæ vittnum. Biþi sua sær guð holl etc. at
 iak födde han hemæ
 i husum ok hæskæp
 þer diþi ok drak miolk
 af moþor spina
 þær uar i klæþum uafþær
 ok i uaggu lagþer
 þy a iak han
 ok þu iki.»

Hufvudstafvens upprepande i andra raden synes antyda någon felaktighet i detta verspar. De två raderna borde stå i omvänd ordning. Kanske har den ursprungliga lydelsen varit:
 i husum ok hæskæp
 hemæ föddis,
eller ock:
 hemæ i husum
 ok hæskæp föddis.

Att hufvudstafven i åttonde raden faller i andra takten är, såsom redan förut anmärkt, intet hinder för att anse de två sista raderna såsom ett verspar. Upptakt får man räkna på flera ställen — här liksom i många af de förut anförda exemplen.

Detta edsformulär tyckes hafva bildat en vanlig, åttaradig kviðuháttsstrof.

Eget är att de i västgötalagen på så många ställen återkommande orden »sva se mær guþ holl ok vattum minum», som ju bevisligen härleda sig från heden tid, icke visa ringaste spår till rim eller versform. Om man får antaga, att denna formel är bevarad i alldeles orubbadt skick, så vore den ett bevis för, att lagarne icke i sin helhet voro affattade i bunden form under hednatiden, hvilket väl också därförutan är sannolikt. En jämförelse med den isländska grågåsens griðamál (jfr äfven trygðamál, slutet), där det heter:
 »se guð hollr
 þeim er heldr griðom
 en gramr þeim
 er grið rýfr»,
kan emellertid gifva anledning att misstänka, att versform kan hafva förefunnits äfven i västgötalagen.

I sammanhang med det sist behandlade edsformuläret torde förtjäna påpekas V. I i. 2,1 (jfr V. II i. 2,1), där lydelsen af värjemålsed för klandrad arfvejord angifves sålunda:
 iak tok
 iorþ þessæ
 at arvi ok at v iltu
 ok iak a
 ok þu ikki
 vættæ i,
samt § 2 i samma flock (V. II i. 3) värjemålseden för köpejord:
 iak köptæ
 iorþ þæssæ
 maþ fæst ok mæþ vmfærþ
 (ok sva svm lagh sighiæ)
 ok iak a
 ok þv iki
 vætæ i.

Verslaget skulle här, i fall det erkännes såsom vers, vara ljóðaháttr. Det första versparet synes misstänkt, och iltu såsom afslutning af en långrad är emot regeln. Men å andra sidan vet man ju af det föregående, att raderna 4 och 5 kunna bilda ett verspar, och att tredje raden åt minstone med hänsyn till rimmet bildar en oklanderlig långrad på båda ställena, vore ganska egendomligt såsom tillfällighet betraktadt. För öfrigt synes, såsom redan anmärkt, den Buggeska regeln om långradens afslutning ej vara så noga iakttagen i lagarne. De på senare stället tillagda och af mig inom parentes satta orden äro icke väsentliga för meningen och kunna säkert utan fara uteslutas.

Enligt V. I s. 2 skulle den tremannanämd, hvarmed man värjde sig mot »skroksak giuin saræ mal», svärja:
 at han ær eigh sændær
 saræmaþær hans
 ok eigh var maþ vræsviliæ
 a vighualli.

Det senare versparet återfinnes i V. I m. 3, 1, ehuru i något förändrad skepnad:
 vært a vighuælli
 maþ vrassviliæ.

Den första raden är dock på båda ställena svår att förlika med de metriska reglerna. Man kunde tänka sig, att på det förra i stället för eigh ursprungligen stått en efterhängd negation, men upplösning blir då i alla fall nödvändig i första taktens sänkning: maþ vræs, — liksom på senare stället a vigh —, men en sådan upplösning är väl icke tillåtlig. Måhända äro dessa verser att betrakta såsom femstafviga (jfr Sievers, Beiträge z. sk. II s. 311—312).

Utom i själfva edsformulären finner man lemningar af den gamla poetiska lagaffattningen på flera andra lagställen, som stå i något slags sammanhang med edgången.

Ett sådant är Ö. vn. 4 (jfr 3 pr.):
 þat aghu tue suæria
 ok tolf æftir
 at þer suoru baþe
 sant ok lagh.

Om þat i första raden och þer i tredje uteslutas, så torde från metrisk synpunkt intet vara att invända mot denna halfstrof.

Sammaledes Ö. b. 48:
 löse eþ mæþ eþe
 ok egh en mæþ tuem
 utan þæn uili
 sum uiþ takar.

Endast tredje raden är i metriskt afseende betänklig. Får man betrakta utan såsom kortstafvigt? Eller upplösning i andra taktens sänkning?

Ett annat hit hörande exempel är Ö. d. 3,2 och vm. 8,2:
 Nu orkar egh annar
 tylftar eþum
 þa falzs
 fætillös byrþe.

Hufvudstafven i första versparet faller i sista takten, en frihet hvarom förut talats, och som synes förekomma tämligen ofta i lagarne. Den tredje radens tvåstafvighet är kanske icke ursprunglig. Man kunde gissa på, att byrþe hört till denna rad, men blifvit skildt därifrån genom den förut omtalade rimattraktionen. Man finge då:
 þa falzs byrþe
 fætillös.

Slutligen är äfven hit att föra V. I þ. 13 och V. II þ. 46:
 þer skal fyls wath
 firi gangæ
 ællær lösæ mæþ laghum.

Verslaget är här, såsom det synes, ljóðaháttr. Med hänsyn till det kortstafviga firi såsom första takt i andra raden och likaså fætil- i näst föregående exempel hänvisas till Sievers’ Beiträge z. sk. II s. 291—292.

Det hedendomsförbud, som finnes intaget i G. 4, synes hafva varit affattadt i bunden form, ehuru nu endast lemningar däraf äro bevarade. Början lyder, med de af S. Söderberg (Gutn. Ljudlära s. 27) gjorda rättelserna, sålunda:
 blot iru mannum
 miec firj buþin
 Oc fyrnsca all
 þaun sum haiþnu fylgir.

Fjärde radens þaun sum kan uteslutas. Det hela bildar då en halfstrof i kviðuháttr, endast med den oregelbundenheten, att hufvudstafven i det andra versparet faller i sista takten, som måhända kan undanrödjas genom en ordomflyttning.

Äfven den omedelbart efterföljande uppräkningen:
 hult eþa hauga
 eþa haþin guþ
vittnar för mitt antagande, att här en gång förelegat versform. Till ytterligare stöd för detta vill jag påpeka gulatingslagens 29:de kapitel, där det heter: »vér scolom eigi blota heidit gud ne hauga ne horga», hvilka sista ord utan tvifvel också utgjort ett verspar:
 hauga ne horga
 ne heidit gud.

Versformen synes äfven omisskännelig i det kristendomspåbud, hvarmed enligt Sm. 2 pr. småländingarnes lagsaga börjades:
 Wj sculum aa krist troa
 oc kirkiu byggia
 fyrma systrum
 oc syzkenom,
hvilket bildar en fult regelbunden halfstrof, om man blott ändrar den första raden till:
 aa krist sculum troa.

Dessa ställen äro nya bevis för det redan påpekade förhållandet, att benägenheten för den poetiska lagaffattningen har kvarlefvat ännu efter kristendomens införande.

Till de nu anförda exemplen, hvilka alla kunnat hänföras till vissa kategorier och därutaf hämta en del af sin bevisande kraft, må läggas ytterligare ett antal mera fristående.

I Ö. es. 10 läses:
 Nu bæri ængin fæst
 a fötær döþum
 ok ængin til höghz
 at hemuld [lete]
 þy hemule
 huar sialuær sik.

Om Nu uteslutes i första raden, och det lete, som finnes i 1607 års edition, och hvars insättande synes gifva den enklaste meningen, lägges till i fjärde raden, så erhålles här fullkomligt oklanderlig versform, äfven efter den Sieverska metrikens fordringar. Möjligen kan »at hemuld» ensamt utan något tillägg bilda en, i så fall trestafvig, versrad.

G. 19,19 anm. 50:
 Slegir so mangir
 som synlikir warda
 Bytis hwar
 at half mark penninga.

Det sista ordet i fjärde raden torde utan fara kunna uteslutas, hvarefter det öfriga utgör en regelrätt halfstrof,

I G. 8 pr. stadgas, »et manhelg a standa
 um dagha þa alla
 sum verchhelgir iru
 fran þi et sol
 setr um aftan
 oc til þes et lysir
 a þriþia dygri.»

Det versen störande oc i tredje raden saknas i hs. B och kan mycket väl utelemnas.

Versformen faller sig på sådana ställen som detta ganska naturlig och har helt vist varit af icke ringa praktisk betydelse såsom långt mera än något annat framställningssätt ägnad att inskärpa och åskådliggöra ett viktigt lagstadgande.

I U. kg. 2 och S. kg. 2 beskrifves, huru konungen skulle rida sin eriksgata, och sedan denna på sådant sätt fullbordats, då är, heter det, den konungen
 til land ok rikis
 laghlikæ komin
 mæþ upsweum
 ok suþærmannum
 (giötum ok gutum
 ok allum smalændingium)
 þa hawær han riþit
 rættæ erix gatu.

Versformen afbrytes här af de inom parentes satta raderna; men det kan sättas i fråga, om dessa äro bevarade i sin ursprungliga lydelse. »Smalændingiar» är icke något ursprungligt »folk»namn utan en kollektivbenämning, som måste vara af jämförelsevis ungt datum. Man torde därföre med skäl kunna misstänka, att från början något annat folknamn stått i stället för »smalændingium» vid sidan af de gamla »giötum ok gutum», och i så fall ligger det väl närmast till hands att gissa på virdarne, som näst götarne voro det förnämsta »folket» i det dåvarande Götaland. Den sedermera så kallade Tiohärads lagsaga hade i äldre tider sitt namn efter virdarne, och i hs. B af S. heter det, att »uirda laghmaðer ok smalænninga með hanum» skola möta konungen midt på Holaveden, då han red sin eriksgata, hvaraf framgår, att virdarne verkligen deltogo i hyllningen vid eriksgatan, ehuru denna icke gick igenom deras land.

Vidare kan gutum hafva hört till andra versraden men blifvit indraget i den första genom den förut omtalade rimattraktionen. På detta sätt skulle man äfven här kunna få ett verspar:
 giötum allum
 gutum ok virdum.

I U. kg. 3 och S. kg. 3 uppräknas de rättigheter, som konungen ägde, sedan han blifvit krönt. Han äger då, heter det,
 kunungær wæræ
 ok krunu bæræ
 þa agher han
 upsala öþæ
 ok dulghæ drap
 ok danæ arff,
och varder han en god konung,
 þa lati guþ han
 længi liwæ.

Med afseende på det andra versparet kan man hysa tvifvel, huru vida det är bevaradt i oskadadt skick, men att det hela varit i versform synes icke osannolikt.

Om svarandepart, som uraktlåtit att infinna sig på det fjärde tinget, säger Vm. II þg. 15:
 þa ær þæn fallin
 sic fællir sialfwer
 hwaria bot
 æfftær brutom sinom.

I stället för æfftær har väl stått den enstafviga formen.

Vm I kr. 6:
 Nu ær barn fööt
 bæstum hællum
 hawir baþi
 horn oc haar
är troligen också en verslemning, ehuru man kan draga i tvifvel, huru vida det andra versparet är bibehållet i orubbadt skick. Möjligen har rimattraktionen här varit verksam.

G. 26,6:
 Gasa eþa grisa
 gieti huer sielfr
 en garþr ir
 laggiertr firir.

De två sista raderna böra kanske snarare läsas såsom en. Den blir då en långrad och det hela en fult regelrätt halfstrof i ljóðaháttr.

G. 18 pr.:
 Ber maþr cunu
 so at barn spillis (o burit)
 oc hafr þau quict
 i quiþi verit
 þa bytir [han]
 halfu vereldi
är möjligen en verslemning, som dock icke kan tillmätas någon större grad af säkerhet. Det af mig inklamrade o burit torde icke vara oumbärligt. Det i femte raden insatta han finnes i hs. B. Att han här på stället kan bilda rimord, är väl icke otänkbart, då det synes vara ungefär liktydigt med ett demonstratift þan maþr, en sådan man, den som så gör. För öfrigt må jämföras t. ex. Helgakv. Hjǫrv. v. 3:
 Kjósattu Hjǫrvarð
 né hans sonu.

Vm. II m. 22 pr. och Vm. I m. 11 (jfr S. m. 4 pr.):
 Sar all annor
 warþe æi længær
 æn attær ær helt
 oc huþ yuir wæxin
utgör, utan ringaste ändring i text eller ordföljd, en regelrätt halfstrof i kviðuháttr. Detta ställe är också ett af dem, i hvilka den poetiska affattningens praktiska betydelse lätt faller i ögonen.

Det samma torde kunna sägas om Ö. kr. 14 pr.:
 skriptas han för
 æn (han) fældær uarþær
 þa skal (han) fasta
 ok egh fæ böta.

De af mig inom parentes satta orden kunna umbäras.

Detta ställe är ett ytterligare bevis för det ofvan anmärkta förhållandet, att den bundna framställningsformens bruk i lagarne fortlefvat efter hednatidens slut.

Ö. 29,2 lyder sålunda: «Nu giftir man fostru sina fostra annars manzs
 æru (þer) baþir uiþær
 sum uan aghu (til þerra)
 þa ær omynd (þerra)
 tue öra
 þæt ær höghindi
 ok hofþa dyna
 þæt hetir
 hamar siangh.»

De inklamrade orden kunna utan skada för meningen uteslutas. I fjärde raden bör öra ställas framför tue, och sammaledes måhända i sjunde raden hetir framför þæt. Det hela bildar då en vanlig kviðuháttstrof, mot hvilken ej häller den Sieverska metriken torde hafva något att invända.

I Ö. es. 3 pr. stadgas, huru hembud af jord skall ske. Bonden skall taga med sig två fränder «ok stæmna þing ok atær biuþa
 enum i garþe
 ok allum a þinge
 fæmt at sitia
 at sialfs sins.

Enligt H. kk. 6,1 (jfr Vm. II kr. 5,5) är «klokkæræ rætter» bland annat:
 [h]leff ok [h]leefs swl
 aff hwærium þem
 præsti gör korn
 ok quikæ tiund
och då det tillägges:
 þæt aa han siælwr at iulum
 saman taka,
så bör äfven detta kanske räknas till versen, ehuru den första raden i så fall måste anses på något sätt utvidgad. Hennes ursprung- liga lydelse kan hafva varit:
 siælwr aa at iulum
 saman taka.

Det kortstafviga saman såsom första takt i andra raden är en oregelbundenhet, hvarom förut talats.

De män, som verkställa ransakning efter tjufgods, skola enligt V. I þ. 5,1 och V. II þ. 30 under denna förrättning
 iuirlösir uæræ
 ok lösgiurþir
 ok barföttir bundit
 brökær uiþ knæ.

Här möta dock metriska betänkligheter i afseende på första och tredje raden. Båda synas vara femstafviga. Bör uæræ kanske icke anses tillhöra första raden? Stället är i alla händelser ett af dem, som man nästan på förhand kan vänta sig att finna versifierade.

Ö. b. 26 pr.:
 þæn a uarþa
 uak sum uækkir
 þær til (sum) iamuæl
 ær atær frusit.

I det första paret torde versformen vara på något sätt rubbad. Det har kanske ursprungligen lydt:
 uak a uarþa
 þæn sum uækkir

I tredje raden är sum öfverflödigt.

Ett af de ställen, där den poetiska affattningen synes ligga i õppen dag, är V. I a. 12 och V. II a. 16:
 vændir (han) hæl ok [h]nakkæ
 at hemkynnum
 ok stighær fotum
 af fostærlandi.

Den första raden får dock, äfven om det öfverflödiga han uteslutes, en öfverskjutande stafvelse.

Äfven det närmast föregående:
 sytær huspreæ i bo
 havir [barn] i knæ
 ok annat i kviþi
 far cristindom
torde kunna antagas vara en verslemning. I stället för huspreæ bör väl då läsas husfru.

I äldre västgötalagens »lekara rætter» tycker man sig jämte en ovanlig rikedom på rim här och där skönja en skymt af den gamla poetiska affattningen. «Uarþær lekæri barþær», heter det,
 þæt skal e
 vgilt uaræ.

Då lekaren tagit fatt i kvigans rumpa, skall
 maþær til huggæ
 mæþ huassi gesl.
Lyckas lekaren då ej hålla fast,
 havi ok þole
 þæt sum han fek
 skama ok skaþæ.

Detta sista synes åter vara ett exempel på ljóðaháttsvers.

Ö. b. 28,3 stadgar, huru tillgå skall, då by och allmänning mötas i vatten, och man vill bestämma gränsen dem emellan. «þa skal taka niu alna langt skip (hs. A langa stang) ok stæþia stamn i uasse ok annan ut a diup
 þa skal standa
 i æftra stamne
 ok haua sik i hande
 haka skapt
 ok kasta atær
 iuir axl sik (a diup ut).»

De inklamrade orden i sista raden äro icke nödvändiga för meningen. I tredje raden fordrar metern, att antingen haua sik (hs. F sær) läses såsom hauask eller ock sær (som är den riktigare formen) betraktas såsom förkortadt. I senare fallet får man i denna vers upplösning af första taktens båda stafvelser.

Äfven det närmast efterföljande:
 aghe sua byr
 sum ytærst far kastat
 ok þæt ær almænningær
 sum utan ær
skulle kunna misstänkas för att vara en verslemning. I andra raden måste ytærst då betraktas såsom kortstafvigt.

H. v. 3:
 æy ma moldran
 bötæ foræ minnæ
 an fiæz mon i akri
 ok alin i ængi
 (ok famns i skoghi).

Den andra raden bör läsas:
 for minnæ bötæ.

Tillägget «ok famns etc.» kan möjligen vara tillkommet i en senare tid.

Vm. II m. 25,19 (jfr Vm. I þi. 16,4) bestämmer ansvaret för bosran, och huru detta tillgår beskrifves på följande sätt:
 riþær hem at manne
 mæþ hær oc hælmning
 takær fore hanom
 (baþe) höwat oc clöwat.

Det torde knapt lida något tvifvel, att här föreligger en verslemning, ehuru troligen icke bevarad i alldeles oskadadt skick. I det första versparet är första raden, sådan hon nu står, femstafvig, och i den andra upprepas hufvudstafven. Båda dessa omständigheter tyda på, att något här är i olag. I fjärde raden torde baþe ej vara oumbärligt. Skall det stå kvar, måste det betraktas såsom upptakt.

Vm. II m. 23,1 (jfr Vm. I m. 17,2):
 Hoggær af hand
 at hon hængær wiþ
 (XX markær at sarom etc.)
 hængær þær
 half bot.

I Vm. I lyder motsvarande (m. 17,1):
 hoggir af hanð
 swa at hon hængir wiþir (tiu m. etc.)
 hængir þær
 halwa boot.

Men Vm. I m. 17,2:
 hoggir af (sc. fot)
 swa at hængir wiþir
 hængir þær
 halua boot.

Af jämförelsen mellan dessa ställen torde halfstrofens rätta lydelse erhållas:
 hogger af hand
 sva at hængir viþer
 hængir þær
 halua bot.

Vm. II æ. 2,1:
 Bruþmæn scolo
 bruþ warþa
 hem til hans
 som haua scal.

I andra raden har kanske stått bruþi i stället för bruþ. Metern synes fordra det, i fall detta ställe får betraktas såsom en verklig verslemning.

«Takær maþær þræll allær ambut a löpstighum,» heter det i V. I þ. 18 och V. II þ. 53,
 þa skal lysæ
 sum lagh sighia
 hin skal lucæ (firi)
 vnningiæ lagh.

V. II þ. 53 har intet firi i tredje raden.

Äfven i de hos Schlyter och Rydqvist anförda, rimmade eller poetiserande lagställena tycker man sig här och där skönja en skymt af den regelbundna versform, hvari de möjligen en gång varit affattade.

Så V. I þ. 3 pr. (V. II þ. 24):
 dömæ til hogs ok til hangæ etc.
 vgildæn firi arvæ
 ok æftimælændæ,
som synes bilda ett verspar, dock med första raden femstafvig.

Äfven det följande:
 sva firi kiurky
 sum firi gonungæ,
eller enligt V. II þ. 24:
 swa firi kirkyu
 sum kononge,
hvilket ej upptages af Schlyter, bör väl räknas med till versen. Senare delen blir då en i det närmaste regelrätt halfstrof.

Sammaledes i V. I fb. 7,1:
 þæn a hæræ ær hændir
 þæn a ræf ær reser etc.
får man på slutet ett verspar:
 þæn a otær
 ær or a takær.

I Ö. b. 36,5 finner man: «Nu a þæn ræf sum resir hæra þæn sum handum takær», där man synes vara versformen närmare än i V. Man skulle kunna med någon ändring i ordföljden erhålla en halfstrof, som dock kanske ej vinner obetingadt erkännande:
 Nu a ræf
 þæn sum resir
 hæra þæn
 sum handum takær.

Demonstrativet þæn skulle enligt Hildebrands regel ej få skiljas från relativet. Kanske böra tredje och fjärde raden, med utelemnande af sum, som också saknas i hss. B och F, läsas som en långrad, och det hela betraktas săsom en halfstrof i ljóðaháttr.

I U. v. 20,2 är det däremot början, som synes vara i versform:
 Farr man j ökn
 ok almæning
 ryþær ok rymir.

Åt minstone de två första raderna bilda ett regelrätt verspar. Den tredje skulle vara en långrad, men rymir är långstafvigt.

U. a. 12: «þær skils siængær aldær etc.» slutar med ett verspar:
 fyrr æn annær
 ær aldær döþær,
och äfven det närmast föregående: «ærfwi ok aldrigh kollær koll», torde med en liten ändring i ordföljden kunna anses bilda ett verspar:
 ærfwi ok kollær
 aldrig koll,
som då jämte det sist anförda utgör en halfstrof.

Äfven i Vm. II i. 1 och Vm. I b. 1: «Karl atte by allan etc.» träffas ett verspar:
 þa (el. æn) skærffte
 sco at fote.

Den första radens metriska bristfällighet afhjälpes, om det carle som finnes på ett ställe i Vm. II tillägges:
 skærffte carle
 sco at fote.

Det hos Schlyter sist anförda exemplet ur Sm. 4 pr. synes rent af bilda en fullständig kviðuháttstrof.
 han scall ey wara moorthare
 eller mandrapære
 ey kirkiu brytære
 eller kloster löpære
 ey doblare
 eller drinkare
 ey puto mather
 eller portkunw.

Ett och annat kan naturligtvis under tidernas lopp hafva förändrats, särskildt har tydligen den första raden utvidgats, men att det hela verkligen är en verslemning, synes ganska sannolikt.

Vi hafva redan i det föregående funnit åtskilliga antydningar om, att de gamle lagskalderne ej häller voro obekante med det eddaverslag, som kallas ljóðaháttr. Några ytterligare bevis därpå må här anföras.

Lagstadgandet, att så snart endera af föräldrarne var friboren, deras barn också voro friborna, uttryckes i Ö. g. 29,1 sålunda:
 gangin æ barn
 a bætre alf
 fylghin þem fræls æ (el. dör).

De två första raderna förekomma äfven i svealagarne. Att detta viktiga stadgande varit affattadt i poetisk form, lär således knappast vara något tvifvel underkastadt, och lika litet att denna blifvit bevarad till våra dagar.

U. v. 1 pr.; Vm. II præf. och H. v. 1:
 Land skulu
 mæþ laghum byggiæs
 ok æi mæþ walz wærkum.

Måhända har man ett verspar äfven i det följande:
 þy at þa standæ land wæl
 laghum fylghis.

Dock möta bär en del metriska betänkligheter, som göra, att stället icke kan räknas till de säkrare. En sådan trestafvig vers sam «land skulu» är väl icke utan förebilder i Eddan, men sällsynt. Långradens afslutning med wærkum är emot Bugges regel, men denna oregelbundenhet synes, såsom förut är anmärkt, flerestädes förekomma i lagarne. I tredje raden måste þy at (i så fall sammandraget) räknas för upptakt. Den femte radens metriska bristfällighet kan afhjälpas genom tillsättande af ær.

U. æ. 19 och Vm. II æ. 14:
 Takær o fræls man
 frælsæ kono
 mæþ lagh ok lanz ræt
 gangær awgh [ut]
 or ett sinni
 (fa þön barn samæn)
 þær gangi barn a bætri halw.

Det i fjärde raden tillagda ut finnes i Vm. II, men saknas i U. De inom parentes satta orden äro icke väsentliga för meningen och kunna säkerligen betraktas såsom senare inskjutna. Den sista långraden kan, såsom vi nyss sett, äfven läsas såsom två korta, men detta händer stundom äfven i Eddan (se t. ex. Grimn. 2,6). V. I m. 13,1 (jfr V. II d. 27):
 þær æru þry öl
 ær iammykit
 skal bötæ at þral sum þiængn
 æit ær brullöp
 annat giftæröl
 þridiæ ær ærvitöl.

Den femte raden är i metriskt afseende något betänklig, emedan upplösning af andra taktens sänkning där synes nödvändig.

I Ö. g. 24 stadgas, att om bonde bor samman med sina söner, och någon af dem dör,
 þa æruir bondin
 baþe sik
 ok sinum sunom.

G. 19,23:
 Ier [h]lyþi lustit
 mannj yr hafþi
 miþ synum slegum
 et (hann) huatki hoyrir
 hund i bandi
 eþa hanna a vagla etc.,
torde kunna betraktas såsom en verslemning, ehuru troligen icke i sin ursprangliga lydelse bevarad. Andra raden bör läsas: yr hafþi manni.

Vm. II æ. 12,4 och U. æ. 11,1:
 þæt barn þagh miolk
 oc moþor spina
 syntes a horn oc har.

Detta ställe är säkerligen en lemning af ett edsformulär. Det säges nämligen i samma paragraf: «ware þæt a qwenna eþe þær inne waro mæþ hænne þa þæt barn war föt», och det synes icke osannolikt, att ofvanstående halfstrof just är en del af formuläret för deras ed.

V. I o. 10 (jfr V. II o. 1,10):
 [h]Lopær maþær
 a harskip
 ok gyærs bunkabitær
kan möjligen vara en verslemning. Och då det i det följande heter:
 maþær stander a halsi ok a höfþi
 ok hæriær man,
så vill det af rimorden synas, som äfven detta en gång hört till versen.

V. I i. 17,1 (jfr i. 17 pr. och V. II i. 39, 40) stadgar, att den som vill taga upp träde, skall själf gärda gård däromkring, och
 söke siþæn
 sær af hande
 gildæn ok eig vgildæn.

Ö. b. 51:
 Nu ær laghsagha iþur
 lyktaþ ok ut saghþ
 mæþ hund ok harvu tinda.

I första raden måste antingen iþur utelemnas eller ock Nu ær (sammandraget) betraktas såsom upptakt. Hvarken i detta eller näst föregående exempel stämmer långraden med Bugges regel.

Detta sista ställe är märkligt såsom visande, huru afslutningen af östgötalagmannens lagsaga varit affattad i bunden form. 1607 års edition ger också östgötalagen en versifierad afslutning, men af en helt annan art:
 Thät iär höghst i Laghum, ne ok ja:
 Thät iär bäst i Laghum sät ok sämia.

Utom de i det föregående upptagna i mer eller mindre fullständigt och oskadadt skick bevarade hel- och halfstroferna, hvilkas antal vid en noggrannare undersökning säkerligen skall kunna betydligt ökas, finner man i de svenska landskapslagarne dels en mängd ställen, där sammanhopningen af rimstafvar omisskänneligen vittnar om gammal versform, dels en stor ymnighet af fjärdedelsstrofer eller fristående verspar.

Till de förra höra t. ex. de här ofvan emtalade af Schlyter och Rydqvist påpekade lagställena.

Med afseende på den stora massa af fjärdedelsstrofer, som träffas i lagarne, än framträdande såsom själfständiga helheter, än såsom mer eller mindre påtagliga lemningar af en nu försvunnen sådan, kan jag hänvisa till den föregående förteckningen öfver uddrimmen, där jag i de fall, då jag trott mig skönja tecken till versform, upptagit icke blott rimorden utan äfven de med dem närmast sammanhängande.

Här må endast genom några exempel framhållas, huru versformen omisstydligen framträder i en mångfald af allmänna stadganden, ordstäf, formel- och ordspråksartade uttryck^[1], som med all sannolikhet kunna anses vara från gammal tid bevarade i oförändradt skick.

U. m. 23,3:
 þa a þæn wizorþ
 wærr ær haldin.

Ö. b. 28,4:
 þa a þæn uitzs orþ
 sum uart hauær.

Ö. eþ. 21, æ. 7; S. æ. 6,1; Vm. II m. 10,3:
 ængin ma annan
 sik til arfs dræpa.

U. æ. 8 pr.:
 ængin ma annæn
 quikkæn ærfwæ.

I andra raden bör ærfwe sättas främst.

Ö. es. 9,1; U. æ. 11,2; Vm. I b. 8 pr.:
 uiti faþir fang
 ok son fæþrini.

G. 8,1:
 e fylgir bann
 helgis bruti.

G. 26 pr.:
 firi þi et garþr
 ir granna setr.

G. 62:
 Ier loyski maira
 en lofi hyll.

G. 20,8:
 cuna [h]liautr
 hogsl oc iþ.

S. b. 11,1:
 Nu ær tompt
 teghs moþer.

U. æ. 11,1; H. æ. 13,7:
 þær kombær moþer
 at maghær arfwi^[2].

U. i 5 pr. och 13,3:
 jllt ær
 wiþ eghandæn delæ
är ett ställe, som man nästan väntar sig att finna versifieradt. Det blir också ett regelrätt verspar, om delæ flyttas till första raden:
 illt ær delæ
 wiþ eghanden.

U. i. 4,7:
 þa bitæ fastær
 j bol bondæ.

Vm. II þg. 17 pr.; H. þg. 9 pr.:
 þa bitær mæt
 i bol bonda.

U. m. 19,2, 23,2, v. 24,3; S. kk. 2 pr. m. fl. st.:
 wæri þa waþi
 j wiliæ wærkum.

U. v. 24,8; S. b. 18,4:
 (þæn) a i friþ dömæs,
 sum fullt biuþær.

S. m. 30:
 Hawar talt warit
 oc aldre takit.

U. m. 6,2; Vm. I m. 26,1; Vm. II m. 6,2; H. m. 4,2:
 giældi þæt
 þæn giængis biþær.

Ö. æ. 3,1:
 gangær æ hattær til
 ok huua fran.

Vm. I g. 11,1; Vm. II æ. 11,1:
 þa eldar
 afgum brandum.

Vm. II m. 25,2:
 e scolo dul
 fore döþom standa.

Vm. II þg. 9,1:
 standi þa dul
 fore döz sak.

H. m. 9:
 Giter ey hult
 Wari (tha) halw dyrrä.

H. m. 9:
 ganger i hol
 wäri halw dyrrä.

H. i. 9:
 sum fastær witu
 ok witni bæræ.

H. þg. 14,1:
 knifslagh ok bughu skut
 (þæt) ær kunungx ensak.

Ö. r. 19:
 þa skal (hon) fylghio (sina)
 frælsa haua.

Sm. 3:
 wænte sææ bithlæ
 som dotte[r] bondæns.

Ö. dr. 7 pr.:
 þa hofþar han
 halft firi allum. Ö. vm 2:
 gange æ bani
 först i bot.

U. v. 1,1; Vm. II b. 1,1:
 tompt a byriæs
 æptir byæmali.

Ö. es. 23:
 þa skal fostra
 mæþ fæstum köpa.

U. kg. 5 pr. m. fl. st.:
 Nu kan þæn fallæ
 sum fangit biuþær.

G. 9:
 liggr ai bann wiþr
 oc ai biscup sak.

Ö. kr. 8,2:
 klæpsins bande
 a klokkarin uarþa.

Hednalagen:
 Thu är äi mans maki
 ok eygh madher i brysti.

Vm. II æ. 11 pr.:
 hær stander mö
 i mans staþ.

G. 23,4:
 flestar þula
 sen þar til cumbr.

Vm. II kr. 24,13:
 böte fiorþong
 aff frælsmans bot.

Ö. vn. 7,5:
 þa skal þæn haua
 sum hemuld fylghir.

Jag afslutar härmed denna samling af poetiskt affattade lagställen, hvilken, utan att göra anspråk på att vara uttömmande, torde vara tillräcklig för mitt ändamål, som endast varit att visa, att de svenska landskapslagarne äfven i det skick, hvari vi känna dem, bevarat talrika spår af den versifierade form, som enligt ett gammalt antagande tillhört dem på den muntliga traditionens tid, att denna poetiska form varit alldeles den samma, som vi känna från öfriga minnesmärken af den älsta nordiska folkdiktningen. Jag vågar nu med stöd af den föregående exempelsamlingen betrakta det nämda gamla antagandet såsom till fullo styrkt och stadfäst. Ett ytterligare viktigt bevis för riktigheten af detta påstående finner jag däri, att vid den med anledning af Sievers’ ofvan anförda arbete företagna omarbetningen af min afhandlings senare del de af Sievers uppvisade metriska reglerna befunnits så noga iakttagna i dessa verslemningar, att endast ett ganska ringa antal af mig förut upptagna ställen behöft för metriska betänkligheters skull uteslutas. De metriska friheter, som förekomma i lagverserna, hafva alla sina motsvarigheter inom den isländska fornyrðalagsdiktningen. Hvad särskildt inblandningen af trestafviga verser beträffar, vill jag påpeka, att denna frihet träffas på icke mindre än två ställen i den bekanta rökstensstrofen, där hvarken något tvifvel om versformen eller någon oriktig tradition kan komma i fråga^[3].

Man har till bevis på, att äfven svenskar och danskar under tiden närmast före och efter kristendomens införande i norden voro förtrogne med och förstodo att använda den versform, hvari eddasångerna äro affattade, hittills endast ansett sig äga ett antal runstenar att åberopa. Att vår älsta skrifna literatur här vid lag kan afgifva ett fult ut lika afgörande vittnesbörd som runstenarne, har man förbisett. För de svenska landskapslagarnes vidkommande torde detta genom den föregående framställningen vara ådagalagdt. En undersökning af de danska och öfriga nordiska lagar skall säkerligen leda till samma resultat^[4].

Det är i det föregående anmärkt, att den kombination af uddrim och inrim, som utmärker den isländska konstdiktningens verslag, det s. k. dróttkvætt, äfven träffas på många ställen i lagarne. Man kunde härigenom komma på den tanken, att lagarne möjligen skulle kunna lemna något bidrag till den hittills oafgjorda frågan, huru vida svenskarne tagit någon aktiv del i denna konstdiktning eller brukat dess verslag, hvartill ännu intet annat pålitligt tecken upptäkts än den strof, som finnes ristad på den öländska Karlevistenen. Det är dock föga antagligt, att lagarne i denna sak skulle hafva några upplysningar att gifva. För det första är det nämligen redan på förhand ytterst sannolikt, att äfven om en sådan konstdiktning idkats af svenskarne, lagarne och lagstiftningen varit för den samma fullkomligt främmande. För det andra har af Sv. Grundtvig och andre forskare uppvisats många exempel på en dylik kombination äfven i Eddan, och härmed torde ifrågavarande företeelse i lagarne närmast vara att jämföra. Åtskilliga prof på sådana ställen med bibehållen versform äro i det föregående anförda. Så t. ex. Ö. b. 51:
 Nu ær laghsagha iþur
 lyktaþ ok ut saghþ
 mæþ hund ok harvu tinda.

Ett par nya må tilläggas:
G. 17, 1:
 Hest all binda
 En til bonda cumbr.
U. m. 9 pr.:
 þæn a æptir banæ letæ
 sin hawær latit.
S. b. 8,2:
 Nu kan nocor eng
 til anx sætia
 (at þrangalösu).
V. II kk. 3:
 i döghreno första
 ok daghinum næsta.

Rörande inrimmens anordning råder här samma regellöshet som i Eddan. Men något slumpens verk kan företeelsen visserligen icke vara på någotdera stället.

Landskapslagarne hafva icke blott att uppvisa profstycken på gammalnordisk uddrimmad vers; i dem finna vi ock de älsta kända frambringelserna på vårt tungomål af den nyare, på ändrimmet grundade verskonsten. Gammalt och nytt hafva här stämt möte. Oklanderlig äfven efter våra begrepp om vers är t. ex. S. m. 36,1:
 Nu ær sagt vm drap oc sar
 oc scaþa þen man kan hændæ
 Guþ han giwi os friþ oc ar
 oc lif for vtan ændæ.

---

1. Många af våra gamla ordspråk synas hafva varit affattade i fornyrdalag. Därom måhända vidare en annan gång.
2. Detta ställe är uppenbarligen missförstådt af Schlyter (se gloss. till U. och Lagordb. art. maghar arf). Missförståndet har sin grund dels i uppfattningen af maghar såsom gen. af det svaga maghi, hvilket är en omöjlighet, dels och förnämligast i det barni sinu eller barns sins, som finnes tillagdt både i U. och H.

   Maghar är att, med Rydqvist, förklara såsom gen. af ett annars i fsv. ej anträffadt magher, hvilket är samma ord som isl. mǫgr, son.

   Orden barns sins eller barni sinu (dat. instrumenti?) är åter helt säkert att fatta såsom en yngre tillsats, föranledd däraf att ordet magher på handskrifternas tid varit föråldradt och oförstådt. Dylika förklarande tillägg träffas på åtskilliga andra ställen i lagarne och fornsv. för öfrigt. Afskrifvarne trodde sig utan tvifvel förtydliga stället genom sitt tillägg, ehuru verkan däraf, såsom Schlyters förklaring visar, blifvit raka motsatsen. Det måste också erkännas, att försöket är ganska misslyckadt och vilseledande.

   Till betydelsen är det ifrågavarande uttrycket alldeles ekvivalent med gula- och frostatingslagarnes:
    moder verdr
    magar arve.

3. Vid undersökningar i fornyrðalagsmetriken borde, synes mig, synnerlig uppmärksamhet ägnas de strofer och versrader, som finnas ristade på åtskilliga runstenar. Dessa versprof kan man nämligen vara säker att hafva alldeles orubbade, sådana de utgingo från den förste upphofsmannens hand. De erbjuda således ett absolut pålitligt material för undersökningen.
4. Att den norska gulatingslagen innehåller många ovanligt väl bevarade verslemningar, har jag varit i tillfälle att öfvertyga mig om. Därom möjligen mera framdeles.