Om vi vart djur på tusen berg
| ← Från smärta och sorg |
|
Kom, låtom oss i anden uppstämma nu med fröjd → |
| Femte upplagan |
204
Om vi vart djur på tusen berg
Med jordens fetma, must och märg
Till offer kunde få,
Förgäves vore deras blod,
Förgäves flöte denna flod;
Ej synd borttages så.
2 Ett bättre offer fordras det,
Då samvetet sig brottsligt vet
Och ej kan träda fram
Till Gud med synd — det är hans blod,
Som en gång i vårt ställe stod,
Det är Guds rena Lamm.
3 Den ett med Fadren var och är,
Jehovas like, Sonen kär,
Som världen skapat har,
Han själv, då annat blod ej fanns,
Som kunde rena oss, än hans,
Det enda offret var.
4 Han tjänar’ns skepnad på sig tog,
Då Han till jorden kom och dog
Och blev vår Frälsare.
Han all vår synd försonat har,
Vår lösepenning själv Han var,
Han, den Rättfärdige.
5 Hur ljuvligt detta nådens bud!
I Kristus få vi nalkas Gud,
Få se den Helige.
Och allt, som förr i vägen stod,
Har undanröjts av Jesu blod;
Vi ha förlåtelse.
6 Och inför Fadren nu vi stå,
Vår synd ej mer Han tänker på,
Ty den borttagen är.
Så sjunga vi på barnavis
Vår Herre Jesus evigt pris
Och börja redan här.