Ur Ny Visbok af B. C., 1893, med kommentaren Melodin i »10 Sv. Folkv.». Texten finns också i Visbok, 1923 under rubriken Gamla folkvisor och ballader.
Per Svinaherde satt uppå tufvan och sang:
Kom falleralla, rallerielie-lej, rielej, rielej, lej, lej lej,
Han önskade en jungfru allt uti sin famn,
Kom falleralla, rallerielie-lej, rielej, rielej, lej, lej lej.
Och ormen, som uti buskarna låg:
»Int' får du någon jungfru ännu på ett år.»
Om morgonen innan dagen blef ljus,
Stod svinaherden utanför konungens hus.
»Om dagarna så går jag och vallar dina svin,
Om nättren får jag ej sofva för dottern din.»
Och svinaherden tog af sig sin gamlade vant,
Så fick man då se en gulddiamant.
Och svinaherden tog af sig sin gamlade hatt,
Så fick man se, hur guldkronan hon satt.
»Jag är väl ingen svinaherde, fast man tycker så,
Jag är den störste konung, som på jorden gå.»
