Räggler å paschaser/Gamle Skrutt å Skenerkutt
| ← Förola |
|
Dumt fôlk → |
Gamle Strutt å Skenerkutt.
Dä va en gutt, di kall Skenerkutt,
i Västre Bogen i skogen.
Dä va en bonngôbb, di kall för Strutt,
där Öst i Löcka i Bogen.
Å dä va ingen så rik sôm Strutt
å ingen fattir än Skenerkutt.
Men Skenerkutt va den varst te kutt
å skutt å kappränn på jola
å engang kutt'en te gamle Strutt,
sôm satt å ok bål i sola.
»Hôll inne kampen din, fader Strutt,
å hör på rolitt,» sa Skenerkutt.
»Se dä ä tocken att ja ha fått
ett ög te dotra di, Lena.
Fäll ä ja fatti å bar å blott,
men ja ä dockti i bena,
å tockna värktyger, fader Strutt,
en kommer langt mä,» sa Skenerkutt.
»Dä va på dôm, sôm ho stog å glutt
i jåns ve lea ve Löcka,
da kutt ja fram,» töckte Skenerkutt,
»å bynt å klapp'a å tröck'a,
först sa ho: släpp mä! sen sa ho: hutt!
sen ga ho jaol te Skenerkutt.»
Å Strutten môrr fäll å ment tro på,
att va'n så dockti i bena
å va'n så modi, så skull'en få
bå halfve gårn hans å Lena,
men bar på så vis, att Skenerkutt
hannt försten fram, töckte gamle Strutt.
Å Strutten dängde å slog sin kamp
å Skenerkutten han gnodde,
dä va ett ränn å dä va ett tramp,
de vren i väg satt dä snodde.
»Du blir allt ätter,» sa gamle Strutt.
»Hå vänta bare,» sa Skenerkutt.
Å gjord så lätt sôm ett litte agn
å gjord små hôpp, sôm en utter
å gjord en dans ikring Struttens vagn.
— »Dä va da skam, hva du kutter,
dä går ikringkring för mäj,» sa Strutt.
»Åh jojo men,» töckte Skenerkutt.
Å Skenerkutten han la på täng
å Strutten smacka å rappa.
Når Löcka syntes ve näste sväng,
stog dotra hanses på trappa
å hang ôm halsen på Skenerkutt.
»Du får fäll ta'a,» sa gamle Strutt.