Rökstenen (von Friesen 1920)/Kap 3

[ 13 ]

KAP. III. — MAGISKA TALFÖRHÅLLANDEN.

L. Wimmer har först iakttagit (se Rök I, 95) att de runpartier, som omgifva baksidans med svensk-norska runor ristade hufvudparti och som innehålla chifferskrift, icke blott i sistnämnda afseende äro egenartade utan äfven därutinnan, att deras särskilda delar innehålla ett bestämdt antal tecken, något som uppenbarligen är med afsikt arrangeradt. Det använda talet är 24 — antalet af runorna i den äldre runraden, ett tal som ofta återkommer i inskrifter med magiskt syfte.

Den vertikala raden längs baksidans vänstra kant (ɢᴀᴏᴀʀ-ʜᴏslɪ) har sålunda sammanlagdt 24 tecken. Samma tal återfinnes jämväl i hvardera af de tre under korschiffern stående raderna 6 a (airf—hnl), 6 b (ʀtrąki—fþrhis) och c) (atun—OOsss1⁄1). I den rad, som på baksidans underkant utgör ram åt det med svensk-norska runor ristade hufvudpartiet, finna vi visserligen endast 23 tecken, men Bugge, Rök III, 225 f, har säkerligen rätt i, att ristaren också här afsett att anbringa 24 tecken, hvilket tal vi erhålla, om vi räkna lönrunan för þ som två tecken: det faktiskt tre gånger i den monogram-liknande förbindelsen ingående f och det åsyftade þ. Pippings förmodan i »Acta soc. scient. fenn.» 49, 152 — visserligen med reservation framställd — att ett I ursprungligen stått på kanten mellan baksidan och högra smalsidan, men senare bortstötts, är med all säkerhet oriktig. Ingen, som personligen undersökt stenen, har funnit något, som tyder på, att den på det antydda stället skulle vara stympad; ej heller är, som Pipping säger, runan ᴅ i ɪɢᴏlᴅ skadad. Runan har väl utgått något ofärdig ur ristarens hand, men detta är något annat. Att runan ᴅ blivit något ofullgången torde för öfrigt just bero på, att hon måste anbringas alldeles intill ristningsytans ytterkant, som sålunda redan, då inskriften höggs, befann sig där den nu är. Den utväg jag föreslagit torde snarare böra väljas än den att antaga, att ett n ursprungligen stått att läsa efter ᴍᴇnɪ, jämför nedan sid. 20 f, eller den, att en runa af ristaren genom förbiseende öfverhoppats.

Vi ha tidigare ofvan sid. 11 iakttagit, att baksidans hufvudparti på tre sidor är omgifvet af chifferskrift och att äfven den fjärde (högra) sidan är innestängd dels af runorna ftiʀfra på baksidans högra ytterkant, dels af vänstra smalsidans lönskrift. Men när hufvudinskriftens inramning på tre sidor är ordnad med hänsyn till talet 24, är det ju all sannolikhet för, att den äfven på fjärde sidan skall vara det. Bugge, som icke särskildt fäst sig vid den egendomliga fördelningen af chiffer och vanliga runor och ej heller [ 14 ]Sida:Rökstenen - runstenen vid röks kyrka, Lysings härad Östergötland (IA rokstenenrunsten00frie).pdf/28 [ 15 ]Sida:Rökstenen - runstenen vid röks kyrka, Lysings härad Östergötland (IA rokstenenrunsten00frie).pdf/29 [ 16 ]Sida:Rökstenen - runstenen vid röks kyrka, Lysings härad Östergötland (IA rokstenenrunsten00frie).pdf/30 [ 17 ]Sida:Rökstenen - runstenen vid röks kyrka, Lysings härad Östergötland (IA rokstenenrunsten00frie).pdf/31