Så ödsligt molnen på fästet gå

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Så ödsligt molnen på fästet gå
av Okänd
Ur Visbok, 1923 under rubriken Visor av blandat innehåll.


Orsa-polska

Så ödsligt molnen på fästet gå
och månen mellan dem lyser;
de gamla sägner jag tänker på
om gäster, nattmörkret hyser.
Mång' vålnad tycker jag stilla sväva,
där skogens tärnor sin bruddräkt väva
på mossig sten.

Kanske en vän i det sköna land
från molnet ner till mig blickar,
och fästad än av de ljuva band,
som fordom glatt mot mig nickar:
Nog vore roligt som ängel fara
så fri och glad i de rymder klara
och se hit ner.