Ur Visbok, 1923 under rubriken Visor av blandat innehåll.
Orsa-polska
Så ödsligt molnen på fästet gå
och månen mellan dem lyser;
de gamla sägner jag tänker på
om gäster, nattmörkret hyser.
Mång' vålnad tycker jag stilla sväva,
där skogens tärnor sin bruddräkt väva
på mossig sten.
Kanske en vän i det sköna land
från molnet ner till mig blickar,
och fästad än av de ljuva band,
som fordom glatt mot mig nickar:
Nog vore roligt som ängel fara
så fri och glad i de rymder klara
och se hit ner.
