Sångmön

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Min hembygd
Sångmön.
av Elias Sehlstedt
Vårens ankomst  →
Ur Fiskmåsen. Poetisk Vår-Kalender för 1853 af E. Sehlstedt utgiven 1853


[ 3 ]

Sångmön.


Jag ej älskar till att segla
Gråtögd öfver tidens haf,
Och att jemt mig förespegla
Lifvet som en dyster graf.
På dess våg jag helst vill gunga
Glad, om ock i stormens ras.
Friskt och muntert vill jag sjunga,
Guppande på min pegas.

Jag naturens gifna order
Följa vill med fröjd och hopp,
Aldrig stämma upp ackorder
Pinsamma för själ och kropp.
Mången kan väl rykte vinna
Med att sjunga smärtans ton;
Men jag vill ej sångmön finna
Ängslig som ett spinnhus-hjon.

Nej min Sångmö! dig ej tvinga!
Blott dig visa som du är!
Sjung den ton, du fått, och svinga
Högre ej, än vingen bär.

[ 4 ]

Än en gång du måste lofva,
Att du aldrig gör dig till.
Hellre lägg dig ned att sofva;
Sof ihjäl dig, om du vill!