Samlade sånger och visor/1/Farväl till 1858
| ← Flickans dröm |
|
Farväl till 1858.
Ändtligt har du trampat ut din stig,
Ömkansvärda, gamla femtiåtta!
Hvad man blef, ej blef man fet på dig:
Pank och pauvre var du öfver måtta.
Ingen bal blef i vårt Börs-palats,
Hvarmed annars borgerskapet pjåskar.
Sångmön blott tog skeppsbrofrökens plats,
Dansade en skeppsdans med Prins Oscar.
Riksdan slöt, och sakna'n var ej stor,
Hvilket allt J framgent spörja skolen.
Just som sällskapet ur tullen for,
Blef en stor förmörkelse i solen.
Mode och smak ha råkat i process,
Sundt förnuft är ansedt som en nolla:
Krinolin är qvinnans rabies,
Som hon nog skall veta att behålla.
Verlden talte blott om utländskt lån.
Ingen glädje! luften tung och qvafver!
Voila! då kommo sunnan från,
Till vår tröst, de älsklige Zouaver.
Nordens sommar under fogelsång
Majestätiskt sågs på bergen trona:
Plötsligt ”96 Coups de canon”
Skänkte Wermland en hertiglig krona.
”Mandom, mod och morske norske män”
Fanns det godt om uppå Axevalia,
Djerfvast dock gick Bohuslänningen
För sin chef i döden framför alla.
Svensken, som en ann Cavall förbi,
Hemmarscherade i tysthet bara.
Norsken firade triumfer i
Örebro och Wenersborg och Skara.
Så blef ock Berzelius rest, fast sent
Under sommarnattens tysta stunder.
Men ”allt stort sker tyst”, som Geijer ment:
Tysta växa ock naturens under.
Oscarshamn, som byggdes vid Bergsund,
Gaf ett väldigt prof på hastigheten:
Gjorde ungefär på en sekund
Första turen in i evigheten.
I konkurser tas begrafna lik,
Smål'n har sinne for det merkantila:
”Grafkor säljas uti Westervik,
Hvari gäldnärns mor och dotter hvila”.
Svensk matros tycks ha ett rackar-lif,
Klipper-skeppen blifvit hedna drakar:
Sjökaptener gå med slagtar-knif,
Sjömansbildning trumfas in med spakar.
Gamla Östersjön är nu för trång,
Ingen ångbåt törs en annan möta:
Skåne satte sig på tvärn en gång,
Och se’n fanns der ingen plats för Götha.
Ordning upprätthålls på många vis,
Lagen tål ej några glada miner.
Om ej annat, häktar vår polis
Gamla kärringar i krinoliner.
Dålig var den visst, och utan band,
Men man fick den dock för halfva hackan:
Industrin tar opp sig i vårt land,
Priset höjs på gamla Almanachan.
Till Blåkulla gammalt folk ses gå,
Ungt behandlas som korrektionister:
Rektorns dobbsko der vid Fyris å,
Vidtbekant, sin gamla blod-örn rister.
Presterskapets möte uti Lund:
Var onekligt utaf högsta nöden;
För att en gång komma underfund
Med hvad nasus man får efter döden.
Gamla år! ditt minne och ditt namn
Blekna bort kring landena och hafven.
Slumra godt i evighetens famn!
Jag har satt en liten sten på grafven:
