Den här sidan har korrekturlästs
229
Uppriktigt sagdt, jag drömde så,
Ty allt var blott en dröm.
Alexis stod och lyddes på,
Så tyst och kärleks-öm.
Jag spritter upp, i sömn ännu,
Alexis hämnd jag svär. —
”Hvad fattas dig, hvi bannas du?”
Skrek han, ”jag är ju här!”
Farväl till 1858.
Ändtligt har du trampat ut din stig,
Ömkansvärda, gamla femtiåtta!
Hvad man blef, ej blef man fet på dig:
Pank och pauvre var du öfver måtta.
Ingen bal blef i vårt Börs-palats,
Hvarmed annars borgerskapet pjåskar.
Sångmön blott tog skeppsbrofrökens plats,
Dansade en skeppsdans med Prins Oscar.
Riksdan slöt, och sakna'n var ej stor,
Hvilket allt J framgent spörja skolen.
Just som sällskapet ur tullen for,
Blef en stor förmörkelse i solen.
