Samlade sånger och visor/1/Höstqvällen
| ← Lappri, eller Konsten att repa sig |
|
Vårsång → |
Höstqvällen.
Storm och böljor, snö och yra,
Köld och mörker i förbund!
Jag vill ta min gamla lyra
Och slå bort en kulen stund.
Blott jag i min skalde-timma
Kan få rim och tankar fast.
Det är konsten just att rimma,
Att få rim i hast.
Våren skaptes för poeter:
Skald bli alla på sitt vis.
Sjelfva fåren bräka meter,
Högre ton få tupp och gris.
Man blir upprymd på kalasen
Uti Floras sal och kök.
Men om hösten går pegasen
Som ett annat ök.
Dock, gif akt! på vingar starka
Lyft dig öfver dal och slätt.
Skoja opp dig, slå och sparka,
Svansen uti vädret sätt!
Få vi inga ärestoder
För vår flygt, min söta häst,
Litet penninggräs till foder
Blir vår lagerfest.
”Är det väder nu att springa
Ha vi just så brådt i qväll?”
Nej, jag vill dig visst ej tvinga,
Gerna dig i spilta ställ.
Svaret på katkesens fråga
Mins du kanske eller hur?
”Aldrig öfver dess förmåga
Bör man plåga djur.
Tyst, min lyra! stormen qväder,
Ingen stämma finns som hans.
Detta är ett Herrans väder,
Eller också — någon ann’s.
Sömnen är en gudagåfva,
Ingen gåfva är som den.
Derför går jag nu att sofva:
Natthugg, gamle vän!
