Samlade sånger och visor/1/Parodi

←  Vårens engel

Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 1 av Elias Sehlstedt Parodi

Visa  →

Parodi.

”Vid månans sken som spridde silfrets glans.”

 I stjernlös qväll, som bredde mörkrets flor
Kring konunga- och borgare-palatsen,
En ung off'eer på Norrbro gick och svor,
Att hon ej ännu var på mötesplatsen:
”Flyg, aftonflägt! och eden bär,
Och skynda på min lilla Lotta,
Och säg att jag gått trogen här
Från klockan sju till klockan åtta!”

 Af mången lykta staden lystes opp,
Och par om par de älskogsskaror vandra;
Den unge krigarn sjöng med mod och hopp.
Att om ej Lotta kom, fick han väl andra:

”Flyg, aftonflägt! och sången bär,
Att den må hinna lilla Lotta,
Och säg att jag än väntar här.
Fast klockan redan slagit åtta!"

 Men, ack! der kom en tärna snörd och spänd
Ej länge njöt hon ”ljufva ensamheten,”
Ty af sin nya kärlek krigarn tänd
Sin arm han henne bjöd uti förtreten:
”Flyg, aftonflägt! och skyndsamt far
Med förebråelser till Lotta,
Och hviska att jag trogen var
Från klockan sju till klockan åtta!”