Samlade sånger och visor/2/Göken (1)
| ← Hopp och Minne |
|
Tiden → |
Göken.
Glada sångarbroder, muntra Gök!
Vintern flyktat har från våra stränder;
Våren af ”Poetiska försök”
Gifvit ut en splitterny kalender.
Bandet är i guld och sammetsgrönt,
Blomstertankar korsa der hvarannan.
Som vignett står tecknadt gudaskönt
Solns porträtt med glorian kring pannan.
Verldsbekant är vårens sångar-chör,
Ännu ingen hörts deröfver klaga.
Sjelf du uppträdt som kompositör
Uti mången skön musik-bilaga.
Och hvem lyddes icke, då du gol,
Erkänd mästare ibland talanger,
Hälften af fagott och altfiol,
Blir du alltid ensam i din genre.
När du sjunger, smyckas som till fest
Skogens djupa dal och höga branter;
Och din sång är vårens dop-attest —
Du den förste bland dess predikanter.
Snart du flyttar, ack! jag vet det nog:
Kort är våren, ögonblicken dyra.
Dröj ännu, och sjung i nordanskog,
Sjung, min vän! jag lägger bort min lyra.
