Samlade sånger och visor/2/Tiden
| ← Göken |
|
Hjertat och Verlden → |
Tiden.
Tiden är visst svår och bitter,
Men så får han höra't ock.
Klagan i hvart gathörn sitter,
Öfverallt ett evigt pock.
Långt som sol och måne skina
Samma klagolåt man hör:
Små inkomster, kassa-pina —
Allt det der rår Tiden för.
Flärden är man snabb att klandra:
”Lyx bör skys af hvar och en”.
Men man lefva skall som andra,
Om det gällde hals och ben.
Verlden skulle sig förvåna,
Om man ej som andra gör.
Har du pengar? Nej! så låna —
Allt det der rår Tiden för.
Jemnlikhet och högfärd jäsa
Djupare än hvad det tros.
Lika med en statsråds-näsa
Höjer sig en kryddbo-nos.
Skall ej hvarje småfru stata
Liksom fru grefvinnan gör? . .
Ack! det är så lätt att prata —
Allt det der rår Tiden för.
Ödmjukheten är ett väder,
Hvar och en vill vara främst:
Hvem har sagt, i mat och kläder
Att jag just skall vara sämst.
Hvad gör litet svek och ocker,
Blott man är en stor grossör.
Om ej annat, stjäl man socker —
Allt det der rår Tiden för.
Ack, hur djupt den harm jag känner
Att ej få allt hvad jag vill.
Ja, fatalt det är, go vänner!
Då man klår och bjuder till;
Att ej pengar som potatis
Växa menskan till favör;
Att man ej får allting gratis —
Allt det der rår Tiden för.
