Samlade sånger och visor/3/Till packhusinspektoren
| ← Sonnetter på Sandhamn |
|
Höst-Dithyramb → |
Till Packhusinspektoren
och Advokatfiskalen A. J. LAGERLÖF, då han fyllde 70 år. (1861)
Mel. «Säg, Movits, hvi står du
och gråter.»
Hvarför ha vi bräddat pokalen,
Och samlats i Klingbergs gemak,
Och korkarna smälla i salen
Och glädjen står högt uti tak?
Hvarför är vår krets så betagen?
Berätta oss, hvad som har skett!
Jo, Gubben är född nitti-ett,
Precist denna dagen!
Der forssar och hamrarna bullra,
I Vermland han dagsljuset såg.
Der gick Anders Johan och kullra
I kolten vid Klarelfvens våg.
Det landet är kärt för hans minne,
Der föddes hans framtida hopp.
Och der fick han jern i sin kropp
Och stål i sitt sinne.
Och derför hans hjerta ej fruktat
Att gå i en verklig batalj:
I Norge han krutröken luktat,
Och fick utaf kungen medalj.
Men längesen glömd är mandaten,
Ty detta var icke i går:
I rappet han femtio år
Tjent kungen och staten.
I Tullen, som alla vi veta,
Han var en hejdugtig fiskal
Att friskt efter smuglare leta
Och lönngods i kaggar och bal.
Visst blef det, som stundom det händer
Att angifvarn brorslotten tog:
Den lymmeln var falsk och bedrog,
Och tog på två händer.
I Packhuset långliga tider
Han gått både bittid' och sent.
Bland halmboss, förtreter och strider
Med köpmän och handelsbetjent.
I trots af de sjuttio åren
Hans själskraft är liflig och spänd:
Ännu kunna resas på änd'
De grånade håren.
Gif akt huru fryntligt han sitter
Med helsan i ögonens brand.
I julas var sjuksängen bitter,
Och döden tog lian i hand.
Väl syntes det mörkt som om natten,
Då han ner till Strömstad for bort.
Men gubben blef kry innan kort
Af priffe och vatten.
Mot framtiden hoppfullt vi blicka,
Det flydda fås aldrig igen.
Men säkert vi aldrig få dricka
Med bättre kamrat eller vän.
En skål då för minnena kära,
För vänskap som aldrig förgår:
En skål för hans sjuttio år,
Trofasthet och ära!
