Samlade sånger och visor/3/Våren 1866
| ← Snöflingorna 1866 |
|
Första Lärkan → |
Våren 1866.
Gudskelof, nu har vintern flytt
Våren kommer på lätta vingar.
Uppå vinden man hastigt bringar
Pels, bottforer och skinnbahytt.
Vinterns början var ljum och matt,
Ofta glömde man skjuta spjället.
Stormens ande begrof i stället
Skepp och menskor i hafvens natt.
På reformen man åt och drack.
Landet glädt sig med lif och anda;
Och traktaten, trots Allehanda,
Kom till heders, Gud vare tack!
Af allt festligt som förekom,
Var den nordiska bäst bland fester.
Skön Helena med dans och prester
Törs man kanske ej tala om.
Nöjen vexlade dagligdags:
Ordens-sällskap, concert och baler,
Ja, mar såg för en half riksdaler
Pastor Lindbäcks porträtt i vax.
Virtuoser från alla håll
Trädde opp, som I sällan råken.
Efter Lotto med fan i stråken
Kom ett lefvande skridskotroll.
Mälarn rädd om hvarenda sqvätt,
Tar humör om man honom stänger.
Banken rasade. Konsul Fenger
Fick rättvisa, och det var rätt.
Trots all strid om fason och plats,
Trots all syftning på ”Noachs-arken,”
Trots all väta i kungaparken,
Restes vårt Industripalats.
Vintern slutligt blef rigtigt snäll,
Vi på snö blefvo mer än mätta. —
Mycket mer skulle jag berätta,
Om jag blott hade tid i qväll.
Jag fått nog utaf kammardam,
Man förqväfs inom fyra väggar:
Solen skiner, min fåle gnäggar,
Reskantinen jag tagit fram.
Rock och byxor jag packat ned,
Jag till landet skall ut och härja.
Jag skall ut till Skinnskatteberga,
Vill, go vänner! ni följa: med?
Häst och vagn jag vid porten har,
Jag ej vågar mitt lif på bölja:
Qvicka tankar, om ni vill följa,
Vill ni ej, får ni stanna qvar.
Jorden klädt sig till blomsterfest,
Man kan glädjas nu med hvarannan:
Lefve våren! Ro hit med kannan!
Nej, låt bli tills vi ses härnäst!
