Samlade sånger och visor/3/Första Lärkan

←  Våren 1866

Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 3 av Elias Sehlstedt Första Lärkan

Sommarfröjd  →

Första Lärkan.

Sjung ej, lärka! det är ej af nöden:
Döden lurar på din första drill.
Du ej känner dina mörka öden:
Skytten sigtar — och du hör i döden
Underdånigst någon hofkatt till^[1].

Vänligt kommer du att hos oss gästa,
Vårens fröjd du bjuder menskan på.
Ack! låt bli att vid vår jord dig fästa:
Menniskan är van att klå sin nästa,
Håll dig utom: skotthåll i det blå.

Vet, din undergång är bland de största
Prisbelöningar i sångens kall.
Sök ej här att vara få den första,
Blod är det, hvarefter menskor törsta:
Fly! att sjunga här är knall och fall!

1. Afser bruket vid hofvet att betala en dukat för den första
   skjutna lärka som presenteras. Detta bruk afskaffades af konung
   Oscar: men, ty värr, brukas ännu här och der att skjuta vårens
   budbärerska.