Samlade sånger och visor/3/Vid Brylån
| ← Idas graf |
|
Den gamle landtmannens sång → |
Vid Brylån.
Till en ung ångbåtskapten.
En skål vi för August tömma
I vårt bacchanaliska lag.
Det kunde hinhåke ej drömma
Att här fanns en namnsdag i dag.
Högst sällan jag almnachan läser
Om stjernorna, solen och mån”. —
Fan far uti denna brylån,
Han flammar och fräser!
Blås ut'en, men akta din näsa!
Det är ett naturfenomen,
Att allting skall spotta och fräsa,
Då man blifvit ångbåtskapten.
Det hör väl till deras naturer
Att elden kring öronen står.
Välan! låt oss dricka, gutår!
För lyckliga turer!
Pass på huru vindarna kasta,
Och stötta med fock och mesan!
Gå flitigt att lossa och lasta,
Och klå rederit utaf fan.
För fraktgods håll billiga priser
Och pruta, så vidt det går an;
Tag alltid så fola, du kan.
Restauratriser.
Som Umeå [1], res inga bråtar
På däcket allenast för vinst;
Men skaffa dig bojar och båtar,
Ja hundra lifbergare minst!
Uti våra stormiga zoner
Bäst är att som menniskovän
Ombord aldrig ta annat än
Luft-täta personer.
Nu älsklige bröder, försöken
Om brinnande bålen slår an!
Och skulle vi bli uppå röken,
Så få vi förlåta hvarann.
Det hör ju till menskliga lotten
Att någongång bli lite full.
Ack! vore blott denna kastrull
En mil uti botten!
- ↑ Ett förolyckadt ångfartyg.