XXI.
När Bob afskickat sitt bref, trodde han först,
att han skulle komma att ångra det. Han fann
det själf för bittert och hårdt, icke att tänka
så, men att låta den, hvilken bitterheten och
hårdheten gällde, känna dessa tankar. Men
dagarna gingo, och den ånger, han på en gång
väntat och fruktat, ville icke inställa sig. Den
fanns i hans reflexion, men trängde icke djupare.
Tvärtom. Bob kände det nästan som en
lättnad att veta, att hans hustru läst detta bref.
Det gladde honom, att han icke låtit sig gripas
af den mjuka tonen i den skrifvelse, han själt
mottagit. Det låg hämnd i detta, och det höjde
hans själfkänsla. Han hade visat, att han
behöll handlingen i minne och icke lät dåra sig
af de förledande ord, som gjort hans hjärta
varmt.
Men det var dock ej denna tanke, att han gått så hårdt fram, som innerst tröstade Bob.