I.
Många är hade förgått, sedan den händelse
passerade, hvilken i ungdomen gjorde ett så
starkt intryck på Robert Flodin. Lille Bob var
länge sedan utplånad ur det allmänna medvetandet,
och det fanns numera endast en och annan
af hans Upsalavänner, hvilken vid högtidliga
tillfällen erinrade sig det förtroliga smeknamnet.
Denna berättelse börjar en juldagsmorgon i början af 90-talet, då amanuensen vid k. biblioteket, filosofie doktor Robert Flodin, stod i sitt rum, sysselsatt med att lägga sista handen vid sin toalett.
Minnet af den föregående dagens — själfva julaftonens — milda, ljusa stämning fyllde honom ännu helt och hållet. Han fäste i sin halsduk med mycken omsorg en nål, hvilken hans hustru gifvit honom i julklapp, inlindad i otaliga papper och omvirad med nästan ett kilo ullgarn.