Den här sidan har korrekturlästs
— 56 —
Wickner alltid hade svårt att reda sig, när han skulle uttrycka sina känslor. Han blef vid sådana tillfällen gärna fåordig och knapp, kunde till och med låta både kylig och cynisk i deras öron, som ej kände honom.
Denna tanke verkade på Bob som en suggestion. Han gjorde plötsligt kort process med sina egna känslor, öppnade dörren och ropade muntert utåt våningen:
»Vi äro hungriga, Anna. Få vi ingen mat snart?»
Och han gaf sin vän en på samma gång menande och triumferande blick, som om han begärt beröm, för att han förstod att behärska sig.
