VI.
Detta slags samtal fick naturligtvis god
näring för hvarje gång Bob och Anna
sammanträffade med vännen i huset, och då detta skedde
ganska ofta blef det föga anledning till en längre
paus i detta slags underhållning. De skulle
hafva träffat Gösta Wickner ännu oftare, om
icke denne just under tiden varit upptagen af
en ovanlig massa bolagssammanträden och
affärsmiddagar.
En dag kom Bob hem efter att ha gjort en längre ensam promenad, och naturligtvis hade han ej undgått att under denna låta tankarne syssla med samma ämne, hvilket på sista tiden så ifrigt upptagit honom.
När han kom in, såg han, att Anna hade gråtit, och helt förskräckt frågade han genast efter anledningen. Till sin förvåning märkte han i hennes sätt en underlig frånvarande kyla,
