X.
I och för sig var det icke det ringaste
märkvärdigt, att Gösta Wickner kom på middag
hos herr och fru Flodins, fastän herrn i huset
var borta. Det hade händt någon enstaka gång
förut, och hvarken gästen eller värdfolket hade
funnit något förvånande i detta.
Under den sista tiden hade dessutom det egendomliga inträffat, att både Bob och Anna kände sig allra bäst till mods de dagar, då de träffat samman med Gösta Wickner. Hans närvaro tycktes rent af jaga på flykten alla de fantasier, som stodo i samband med hans egen person, och förhållandet mellan de båda makarna kom sådana dagar tillbaka i sina gängor. De blefvo naturliga, harmoniska och varma mot hvarandra som förr. Ja, en afton när de följdes åt efter att ha superat ute med Gösta, hände det, att Bob hejdade Anna midt på gatan för
