Kirkiu bolkær.
3:1 För bibehållande av överensstämmelsen med C-S har jag likasom dessa på denna rad ur cod. H. infört Kirkiu bolkær, ehuru dessa ord naturligtvis rättast bort stå efter, ej före Her byriarz laghbok. væſgøta.
3:2 byriarz står troligen för byriaz, snarare än för byriar. Vad felskrivningen beträffar, kan erinras om hæꝛæꝛſ gs 29: 7. På det förra stället har väl vacklan mellan byriar och byriaz ha vållat felet. Det är dock ej otänkbart, att här föreligger omvänd skrivning: rs hade väl redan på denna tid sammansmultit till alveolart s, och då skrivaren i andra ord läste s, men skrev rs, så införde han denna skrivning på dessa ställen. Att åtminstone rt övergått till alveolart rt eller t visar väl giøt 7: 3. Jfr härom Sjöros SNF VIII. 3, s. 42 ff., Festskr. t. Tegnér s. 458. Osäkert är om lækirſgæf 17: 7, (læ)kiurſgæf 26: 8 böra förklaras på detta sätt, jfr lækiſgæf 19:9.
3:3 Av ordet Her äro de båda sista bokstäverna oläsliga i B—W.
3:4 Beauchet anmärker, att denna balk börjar på alldeles samma sätt som Magnus Erlingssons kyrkobalk, och drager härav den slutsatsen, att kristendomen troligen införts till Sverge genom Norge. Frånsett att denna slutsats är absolut förhastad, gör sig Beauchet skyldig till en förväxling, som Beckman påpekat (ANF XXVIII s. 56 och not 3): den ifrågavarande likheten med Eidsivatingslagen (och Gulaþingslagen, se Pipping GL s. XIV) förefinnes i Gottlandslagen. Beckman gör med fog gällande, att även om enstaka likheter finnas mellan norska och svenska lagar, detta ingalunda behöver betyda, att några mekaniska inflytelser gjort sig gällande, utan lika väl kan bero på gemensamhet i urgamla rättssedvänjor eller på kristna inflytanden (staf ok stol).
