ortografi se s. XLII. — C-S och Schlyter ha riktigt sammanställt huemleþær med fisl. hvimleiþr ’forhadt, afskyet’, men säga sig icke finna någon rimlig och antaglig mening av lagens uttryck med ledning av den etymologiska förklaring, som, först framställd av Egilsson och godtagen av Rydqvist (II s. 504 not), går ut på att förra delen hvim-, huem- är = hveim dsm., den senare adj. leiþr, leþæꝛ ’led’. Härmed är ännu att jämföra hvarleiþr ’særdeles forhadt, afskyet af alle’. Då nu leiþr ofta konstrueras med dat. såsom i Skirnismǫ́l 27 matr sé þér meirr leiðr — en manna hveim, så blir den ursprungliga betydelsen, som Richert visat, ’den för var man lede, envars fiende’, troligen här närmast att förstå som ’den fredlöse’, och hela satsen ’lagbrytaren må göra sig vred’, vilket väl skall betyda, att lagbrytaren har anledning att vara vred över den lag, som (med dessa ord) föreligger avslutad, och som hindrar honom att ostraffat begå brott. Men Richert (s. 14 ff.) påminner ock om det flerstädes i diall. förekommande uttrycket ’den lede, le(d)ingen’ m. fl. såsom betecknande ’den onde’, och han har väl rätt i sin förmodan, att huemleþer har en dubbel- mening och syftar dels på ’lagbrytaren’, dels på ’djävulen’. Det, som gör den senare tolkningen synnerligen antaglig, är, att uttrycket då bleve en mycket naturlig avslutning till en lag som börjar med en åkallan av Kristus (jfr ovan noten 3:4).
Lekæræ rættær.
67:4 bæſing har tolkats olika. C-S och Schlyter yttra, att ordet synes betyda ’kulle’. Schlyter stöder sig på ett yttrande av Sjöborg (Nomenklatur s. 36 f.), som nämner bäsingar såsom ’ett eget slag af högar’, varvid detta ställe i Vg I anföres; Sjöborg tillägger, att ’en sådan rund, brant hög, men ovanligt smal, ännu så kallad bäsing, finnes i Västergötland och Laske härad vid Larf’ och till dylika högar skulle fortfarande sägner anknyta sig. Dessutom förekommer hos Lindskog (Beskr. om Skara stift II s. 224) en uppgift, att inom Larfs socken skulle finnas en ätthög kallad ’Bastugu kulle, där en lagman Bäsing skall vara lagd’. Schlyter uttalar en förmodan, att det uppgivna personnamnet tidigare sannolikt tillhört högen,
