Svagt accentuerat y ersättes med 1) i i orden brity 29: 14, eftyr[mæle] 10: 14, ytyr 3spi 19: 8, ængyn nsm 48: 2; 2) iu i kyrky 5: 5, kiurky 53: 16. Beträffande återgivandet av æ är att observera det, som ovan sagts om a e. Ehuru e icke i alla ställningar är i majoritet (se sid. XXII not 3), torde det dock vara försiktigast, att överallt, där e motsvarar samnordiskt i, vilket enligt vokal- harmoniens fordringar övergått till e, införa denna bokstav. Detsamma har skett med otæ ds 14: 14 (= mote) och oræ as 18: 5 (= øre), vilka Pipping avsiktligt utelämnat ur statistiken. I övrigt är att märka det, som tidigare sagts om a : æ. I den norm. texten ersättes æ med a då den omedelbart föregående vokalen är e. I denna ställning står a 17 ggr, aæ blott 7 ggr eller, om e' medräknas, 8 ggr. De ord, i vilka a sålunda införes istf. æ äro: feærfølengh 39: 13, huſpreæ 28: 3, 30: 11, a lee 25: 8, fveer 36: 14, preær 62: 8, 65: 14; (se Sjöros SNF IX.2, s. 10, där fullständiga exempel- samlingar finnas, och nedan s. XXVII not). I övriga fall kvarstår e. Bokstaven ø förekommer i orden vangømſlo 41: 10, 41: 12, løløm 44: 1, ørtøghr 11: 19, fyftor børn 24: 12. Måhända tyda de tre förstnämnda formerna (och liknande i andra fvg. skrif- ter) såsom Pipping vill (SNF VII.1, s. 48 ff.) på en vokal- harmonisk övergång o> ø i svagt accentuerad stavelse, före- gången av stavelse, som innelhåller ø.') Mot de i hskr. före- kommande 3 formerna med ø, stå 14 former med bevarat o 2), som jag därför i den norm. texten infört istf. ø. Diftongen ie förekommer i hskr. i ordet flyties infp. 40: 22 och ersättes med læ. Svarabhaktivokal är i LmB e 498 ggr (81.6 %o), som därför genomgående införts. I hskr. förekommer som svara- bhaktivokal a 48 ggr (7.8 %), e 41 ggr (6,7 %0), i 6 ggr (0,9 %o). ') Som Pipping anmärker, är ørtvghr ej beviskraftigt, då det senare mot vara au i fgotl. ertaug. 2) I Pippings exempelsanmling (loe. cit. s. 48) saknas dopom 17: 4.
