Sida:Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text (1919).pdf/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


XXIX
Inledning.

I övriga fall kvarstår g; jfr dock nedan om kvantitetsbeteckningen.


Digrafen gh ersättes (jfr Pipping SNF VII.1, s. 29 ff.) med g

  1. i förbindelserna -ingh, -ungh 10 ggr (-ing -ung mer än 370 ggr);
  2. i orden laghmaþær 36: 16, 37: 14, laghmæli 31: 15, 49: 9 (g framför nasal tillhörande annat ord 11 ggr);
  3. i orden halataghl 40: 19; [hem]fylghz 30: 19; laghbok 3: 3; laghbøtæ 55: 7; laghꝺøme 49: 18; vuighz 4: 3 (g framför tonande, icke nasal konsonant 10 ggr). Framför synes dock gh bibehållas att döma av de båda exemplen vighualli 17: 18, vighuælli 12: 14).

I övriga fall kvarstår gh; om gh framför tonlös konsonant se dock nedan s. XXXI.


Bokstaven h (och hh) ersättes med

gh i orden lahum 54: 2, marha apm 44: 7, vihit 6: 8; hvarhhin 19: 8.

I övriga fall kvarstår h.


Bokstaven k i hskr. kvarstår i MFB.


Bokstaven l ersättes med

k i orden ſakſolæ 12: 20; ſakſølæ 18: 21.

I övriga fall kvarstår l.


Bokstaven n ersättes med

h i ordet hæptir 35: 16.

I övriga fall kvarstår n.


Bokstaven q ersättes med

k i alla fall; dessa äro: qualni 10: 6; quels 3: 16; quefæ 4: 11; quighuna 67: 6; quiggrinꝺu 38: 18; quikum 17: 4; quiſt 51: 4; quæꝺ’r 27: 16; quælꝺi 35: 15; quæls 3spip 42: 16 (i motsvarande ställning k 26 ggr).


Bokstaven r i hskr. ersättes med

  1. 1) e i ordet ꝺrghiæ 29: 15;
  2. 2) t i þær 23: 3, 36: 1;