- v i ritæ 10: 15.
I övriga fall kvarstår r; om användningen av r, ꝛ se ovan s. IX.
Bokstaven ſ ersättes med
f i orden aſ prp 14: 17; aſtær 3spi 34: 2; høſþi ds 18: 9; ſa inf. 47: 20; ſylſwat 56: 21.
I övriga fall kvarstår ſ; om användningen av ſ, s se ovan sid. IX om f, s efter dental strax nedan.
Bokstäverna ſ, ſſ, s och z och digraferna ſz, zſ ersättas med
- z för att beteckna förbindelsen av ſ, s och ett föregående ꝺ, ꝺ’, t, þ, såvida icke ſ hör till en senare sammansättningsled, då ſ användes, t. ex. trolz, men trolſkap;
- ſſ i intervokalisk ställning för att beteckna långt s-ljud;
- ſſ i slutljud efter kort vokal för att beteckna långt s-ljud. Ex. laſſ 4 ggr, græſſ gs 67:7. Enda avvikelsen är laſ 65: 15;
- s i slutet av ord.
I övriga fall kvarstår ſ (jfr dock om x följande sida).
Detta innebär en avvikelse från Collin-Schlyters upplösning av en del förkortningar. C-S läsa t. ex. 29: 19 mans, men 62: 2 manz troligen för att åvägabringa överensstämmelse med utskrivna beteckningar av ifrågavarande förbindelser. En sådan specialnormalisering har jag ansett metodiskt mindre riktig (såvida ej starka skäl föreligga, jfr nedan sid. XXXVII f.), och den är dessutom omöjlig att genomföra, då i flere balkar, t. ex. ÆB, ingen av de förekommande beteckningarna är i given majoritet. Tagas däremot alla balkarna tillsamman, är z avgjort vanligare än var och en av de övriga för sig.
Bokstaven t ersättes med
- ſ i ordet ærvitøl 15: 17;
- þ i ordet trænni 51: 2.
I övriga ställningar kvarstår t (jfr dock ovan om t + ſ).
Digrafen th ersättes med
þ i Thorſten 68: 2.
Om th i övriga fall (förtecknade av mig i Studier tillegn. Tegnér, s. 455 ff.) se nedan sid. XXXIV.
