Sida:Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text (1919).pdf/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


XXXV
Inledning.

-droten, 6: 6, 23: 15, 32: 5, -føder nsm ptc 58: 17, hæne dsf 36: 7, hænær gsf 26: 2, iunæbækær gs 36: 18, nætær 3: 16, 8: 5, 56: 18, rætar ns 67: 1 (5 tt), fine gp 23: 11 (jfr finna gsf 50: 5), fiunæ ting 47: 5, twaæni 55: 20, uatum 7: 3 (18 tt), vkur nsf 34: 15, vete 2sii 39: 15, 39: 17, vætæ as 43: 7 (1 t), vætær ap 49: 14 (5 tt), ætar bot 13: 6 (5 tt), pere 14: 11 (5 rr), præni 39: 12, prani- 66: 4 (29 nn); 2) då tt står mellan kort vokal och antevokaliskt n (Pipping SNF VII.1, s. 12). Avvikelse är vitni 10: 17, 46: 7, 47: 14, 52: 9 (75 tt jte vattni 52: 10, 52: 11); 3) då ll i slutljud av ord eller kompositionsled hör till ordets stam, 35 belägg. Avvikelserna äro: al apn 4 ggr, al npn 52: 4, 64: 19, al nsf 4: 2, forfal ns 35: 25, 36: 1, np 7: 15, 36: 3, hol npn 11: 1, apn 17: 19, 40: 10; 4) då gg efter vokal redan samnordiskt stått framför vokal, u, į eller r senare föregånget av svarabhaktivokal (Pipping SNF VII.1, s. 31 f.). Beläggen äro sammanlagt 99. Avvikel- serna äro följande: ligær 34: 5, 52: 1, lighær 7: 16 (19 gg); ligia 3ppi 28: 10, lægia 26: 6, 33: 21 (9 gg), tvægiæ 57: 2 (18 gg), [annæt]tvægiæ 42: 16, (annat]tuigiæ 58: 5, prigiæ 22: 6 (3 gg). Om dubbelskrivet / se ovan sid. XXX. Dubbeltecknad konsonant enkelskrives i föl- jande ställningar: 1) framför annan konsonant (jfr dock ovan mom. 2 och 4). Avvikelser äro: bollkær 53: 1 (7 l), bættri 6: 11, bættræ 39: 20 (2 t), falls 3spip 22: 18 (12 1), drukknæ 3ppi 28: 15, gillde'n asm 50: 5 (20 l), gullz gs 31: 13 (1 l), halldær adv. (9 l), kiægglu 58: 4, flickt 24: 18, 64: 2 (9 k), vittrum 4: 4, 48: 1, vættrum 52: 2 (1 t); 2) framför i (jfr dock ovan mom. 4). Avvikelser äro: huærrie asf 26: 21 (5 r), fittiæ inf. 25: 7, 25: 9, 25: 12 (2 t), lværrie 10: 17 (19 r), fynnie 57: 6 (5 n), fættiæ 25: 8, 46: 7, 57: 10 (7 t), villiæ 48: 20 (30 l), vittiæ 25: 19 (13 t), værriæ 16: 4 (25 r); 3) efter annan konsonant. Avvikelser äro: alnnæ gp 46: 14, barnni 19: 13, fæðrærnni 11: 17, hwærtti 41: 16, lukttær nsm 46: 2, fanddær nsm 40: 11, taltt sup 34: 15, varpplæ 65: 10; 4) i slutljud, även i komp.led (jfr dock ovan mom. 3 och sid. XXX): annætt 19: 13, farr 3spi 29: 19, 30: 13, full nsm 16: 5, gamall nsm 42: 14, hinn nsm 47: 8, hoff prp 26: 21 (6 s), huænn asm 11: 5 (2 n), loff nsm 52: 11 (6 s), farr acc. 22: 15 (20 r),