osmält genom magen och tarmarne, och det är i detta fall så långt ifrån att göra nytta, att det snarare skadar och försvårar den öfriga matsmältningen. Näringsämnena behöfva hvarandra inbördes; likaså litet bör man förtära bara ägghvita som bara fett; smörgås är således en mera lättsmält föda, än brödet och smöret hvar för sig.
En lagom afpassad myckenhet fläskflott, eller annat smält fett gifver god smak på potates, bröd, kål eller annat grönt, när det rätt användes, men det onödiga bruket af fett vid stekning och kokning, som man stundom påträffar, är alls icke egnadt att åstadkomma en billig, sund och välsmakande föda. Denna erhålles deremot vid en rätt stekning af kött och fisk, hvarvid dessa icke förlora sin saftighet, kraft eller must, eller näringsvärde.
Detsamma erhålles genom att koka ett större parti potates eller grönt tillsammans med någon köttmat, ty under en kall eller medelmåttigt varm väderlek fordrar kroppen en stark tillsats af kött eller annan djurisk föda till den näring, den tager af växterna.
Huru vigtigt det är att känna, huruledes de för handen varande näringsmedlen rätt skola användas, kan man redan se deraf, att mycket, som nästan intet värde äger, då man bereder
