II.
Om födoämnen och kokning.
1.
Mjölmat och bröd.
Säden är det vigtigaste af alla födoämnen, men innan den blir tjenlig till föda för menniskor, måste den först malas till gryn eller mjöl och kokas, bakas eller stekas, ty till och med på den bästa qvarn, får man icke de små blåsorna (cellerna), som bilda det yttre lagret kring stärkelsekornet, tillräckligt krossade; de ligga efter malningen ännu hela, men äro så små, att man måste använda ett starkt mikroskop, för att se hvart och ett korns form. Menniskans matsmältningsorganer förmå blott ofullständigt upplösa mjölet och till kroppens nytta afsöndra de ämnen, som den behöfver, innan omhöljet spränges, och mjölet bringas i ett annat tillstånd. Detta sker derigenom, att man låter de små kornen svälla ut genom fuktighet och värma; derföre är det, som gröt och
