Råg och hvete äro bäst passande till syradt eller jäst bröd.
Korn och hafre användas heldre på annat sätt såsom t. ex. till gröt, välling o. s. v.
Det är en länge känd sak, att säden bör vara väl torkad, innan den males, och ju dåligare qvarnen är, desto torrare bör säden vara. Hos oss är det isynnerhet den nyligen inhöstade rågen, som behöfver den noggrannaste torkning, innan den föres till qvarnen. Denna torkning sker på olika sätt, bland annat genom att lägga rågen i en varm bakugn. Då ugnen icke är för het, kan säden sålunda under beständigt omrörande torkas fullkomligt; men afpassas deremot icke värmen riktigt, så att ugnen är för varm, eller rågen icke tillräckligt omröres, så kan den lätt svedas, och blifver då mer eller mindre otjenlig. Stärkelsekornen uppsvälla då, och de små cellerna, sprängas der hettan starkast verkar, ägghvitan löper tillsammans, och om då icke säden males fint på qvarnen, så blifva stärkelsekornen ytterligare invecklade i en tjock hinna af ägghvita, som kokande vatten har svårt att upplösa. Härigenom upphäfves till största delen den goda verkan, man åsyftade genom en starkare torkning.
