34
socknens folk gör, är det rättaste, och vidblifva derföre deras bruk i matlagning. Men äfven i de större hushållen begås dylika fel, emedan man icke heller der har tillräcklig kunskap om, huru köttet bäst skall användas.
De vanligaste felen äro, att man använder onaturliga sätt att insalta och urlaka köttet, att man under kokningen brukar för stark och för långvarig värme, och att man på det hela taget kokar och steker köttet allt för våldsamt eller för länge, så att det liksom ägget blifver hårdkokt eller hårdstekt. Detta är, som vi nu veta, icke allenast en smaksak och en sak som rör tänderna och tuggningen, utan det är äfven en sak, som rör helsan och plånboken.
Om köttet kokas eller stekes så, att det blir segt och hårdt, så måste det tuggas både länge och väl och dertill fordras god tid och goda tänder; lider man brist härpå och ger sig till att svälja köttet i stora stycken, så får magen deremot arbeta med något, som är för hårdt och svårt att upplösa, d. v. s. som är mer eller mindre svårsmält. Häraf följer åter, att kroppen hvarken blir ordentligt närd eller stärkt; men det är ändock icke nog härmed, ty om
