ne Herrar! ägde nog hög Själ, at skicka sig för en Thron, och många stora Egenkaper för at regera. Dock under Hännes korta Styrelse och en längre lifstid, såg man, at hårdheter emot en Broders Minne[1] och en Systers Barn, icke kunde brytas af den Mildhet Hännes Kön medfödd är, eller af den kärlek, som et nära Blods-band plågar intrycka. Historien kan icke dölja desse omständigheter af Hännes Regering; men hon torde söka up derföre ifrån Hännes Barna-år ursäkter, åtminstone draga derutaf varningar, at icke gynna och tillåta annat, än det, som kan stifta Sinnes-förening ibland dem, som blodet förenar; Ty om så hända skulle, at en Partie-anda ville smyga sig imellan, ville blåsa up en eld, ville åter uplifva de tider och vedervärdigheter Riket utstådt efter Konung GUSTAFS död - - - Men mitt Ämne kallar mig til annat.
Om andra Folkslag, Mine Herrar! trifvits väl under Fruntimmers-Regementen, så hafva de deremot icke länge kunnat trifvas öfver oss - Inom en vanlig Mans-ålder, har detta Riket sedt tvänne, uti andra Land sällsynte, händelser. Drottningar stiga neder ifrån en Thron, den De sjelfve och Deras Fäder för Dem prydt hafva. Händelser, fast lika til verkan, dock olika til
- ↑ Råds-Protocollet för år 1719, och Bar. Goertzes öde.
