16
Fiender, uti Fred ofta för sig sjelft, och som fordom stadgat Europas öde[1], men ännu. icke stadgat sitt eget. Det Folket ser redan Drottning ULRICA på Thronen, stadfäster Hänne dervid, och återtager den Frihet, som af Fadren spard til[2] utseende, icke til väsende; men af Sonen var aldeles gjord til intet. Detta Val och denna ändring, Mine Herrar! äro märkvärdiga händelser för framtiden, och om denna Första Riksdagen gjorde dråpliga ting för Riket; så torde man dock icke hafva hunnit besinna sig på alt, och förekomma söndring ibland Svenskar, med många sedermera deraf uprundne hvälfningar, hvilka haft sin uprinnelse ifrån detta Tidehvarfvet. Det är troligt, at Folket ledsnat vid et långvarigt Krig, varit trött och utmattadt; fikat fördenskull efter bättre vilkor, som Lagar först, och aldralängst eget upförande, kunde stadga; Men det är icke möjeligt, at det hatat Konunga-Huset, och fägnat sig åt, at se någon Gren deraf åt et oblidt öde öfverlemnad, och utan närmare hjelp och utsigt, än dem Försynen uti framtiden skulle vilja bereda. Drottningen, Mi-
